Creatives Xmod är ett slags externt ljudkort, där den huvudsakliga arbetsuppgiften inte är att förse datorer som saknar ljudkort med ljud, utan att förbättra ljudkvaliteten. Xmod ansluts via usb-porten, och därefter går man bara till Systeminställningar och kryssar för att det är Xmod som ska ta hand om in- och utgående ljud i fortsättningen. Inga drivrutiner behöver installeras, inga jobbiga inställningar i något fult gränssnitt någonstans – det här gillar vi skarpt.

En trevlig bieffekt är att man nu har separata utgångar för högtalare och hörlurar, samt en ljudingång, och dessutom en mycket användbar volymkontroll. Perfekt för Macar utan mikrofoningång, som nu kan använda headsets i spel eller Skypesamtal.

Låtsas-surround

Xmod bearbetar ljudet på två sätt: en funktion kallad X-Fi Crystalizer analyserar ljudet i realtid och återställer förlorade detaljer, som till exempel försvunnit under mp3- eller aac-komprimeringen. Den andra heter X-Fi CMSS-3D och är en slags »röstcentrerare«; tanken är att placera sången i centrum och resterande instrument i ett tredimensionellt rum omkring. Enligt reklamen ett slags virtuellt surround som ska placera lyssnaren »mitt i musiken«, dock utan de exakta riktningar som utmärker äkta surroundljud. Båda funktionerna styrs separat genom små av-på-reglage.

Kan det verkligen vara sant?
I teorin en fantastisk, nästan magisk, produkt – så självklart drar vi öronen åt oss. Kan det här verkligen fungera? Vi tänker med en rysning på Apples »ljudförbättrare« i iTunes, som ju har direkt motsatt effekt på ljudet. Men faktum är att det inte finns någon anledning att springa i panik åt motsatt håll. Efter att ha testat den med många typer av musik kan vi konstatera att Xmod visserligen inte är den superdupergrunka som Creative vill få oss att tro, men i vissa fall är den helt klart användbar.

I »Razorlights In the morning« separerar Xmod gitarrerna på ett föredömligt sätt. Sångaren placeras i mitten av ljudbilden och ramas in av resten av bandet på ett riktigt bra sätt. Rumskänslan förbättras även den, dynamiken ökar – och trycket i baskaggen likaså.

Nästa låt är »Heart in a cage« med The Strokes, där Xmod ger en djupare bas och ett mer väldefinierat ljud med tydligare separation mellan instrumenten. 3D-funktionen förstör dock allt genom att vässa diskanten överdrivet och spreta till ljudet.

När vi testat Pinks »Long way to happy« har Xmod tyvärr motsatt effekt: ljudet blir vasst och påfrestande, och det låter som att någon tryckt in fem loudnessknappar samtidigt. Jobbigt är ordet. Samma sak med Sheryl Crows »The Book«, där akustiken förändras så till den grad att Sheryl låter som att hon flyttat från en skitig vägkrog vid Route 66 till en katedral med marmorgolv. Även Joe Strummers «Mondo Bongo« får en ekoeffekt som helt förtar den intima känslan. Fel, fel, fel.

När vi däremot lyssnar på S.P.O.C.K:s »Ice Machine« låter det återigen bättre – Xmod förstärker det redan metalliska, syntetiska ljudets klang. Det märks att den här typen av ljud fungerar helt klart bäst.

MacWorlds köpråd

Xmod fungerar bra i viss musik, och när den gör det är den överlägsen en vanlig equalizer – för att inte tala om iTunes ljudförbättrare. Likaså kan den öka upplevelsen i vissa spel. Dock ska man vara medveten om att ljudets karaktär förändras starkt, den reparerar inte ljudbilden på något magiskt sätt utan jobbar mycket med ökad dynamik och ändrad klang, vilket ofta färgar ljudet tydligt.
Be att få provlyssna innan du slår till.

Fakta

Funktion: Usb-ljudkort med ljudförbättrare.
Tillverkare: Creative.
Pris: 750 kronor.
Systemkrav: OS X 10.4, ledig usb-port.

Ingen mjukvara att installera
Smidig volymkontroll.

Kan lika gärna försämra ljudet.

Betyg: 6 av 10