Precis som sin utmanare ger Zune 14 timmars musiklyssnade på en laddning. I alla fall i Microsofts testlaboratorium. I verkligheten fick vi ut drygt 12 timmars musiklyssning (tre timmar video) ur en laddning, med wlan avstängd. Batteri–slukande funktioner som wlan, radio och en stor skärm tar annars ut sin rätt i Zune. Den största iPoden (som fortfarande är mindre än Zune) ger upp till 20 timmars batteritid. iPoden kammar hem denna rond.


Både Zune och iPoden lirar musik, visar bilder och spelar upp video. Skillnaden är formaten de hanterar, och här har iPod ett övertag. Zune lirar wma, mp3 och oskyddad aac.

Kopieringsskyddade låtar inköpta från iTunes Store fungerar inte, vilket inte är någon överraskning då Apple inte licenserar ut kopieringsskyddet FairPlay till sina konkurrenter. Men vad som är väldigt mystiskt är att Zune inte spelar lagligt nerladdade och kopieringsskyddade wma-låtar från någon annan musikaffär än Zune Marketplace. Den som tidigare har handlat låtar i Microsofts eget skyddade ljudformat wma kan inte spela upp dem i Zune. Den kräver nämligen att musiken har det senaste kopieringsskyddet Windows Media DRM 10, som bara Zune Marketplace använder. iPoden hanterar aac, mp3, audible, apple lossless, aiff och wav. Den klarar kopieringsskyddad musik från iTunes Store, men inte wma. Båda spelarna har alltså varsin musikaffär med kopieringsskyddade låtar knuten till sig som bara fungerar med den egna spelaren. En annan skillnad är att iPoden kan spela upp icke-förstörande ljudformat som apple lossless och aiff, som ger bättre ljudkvalité.

När det gäller videoformat kan Zune endast kan spela upp Microsofts eget videoformat wmv, vilket är lite synd eftersom det varken är standard eller särskilt populärt. En liten tröst är att Zune-programmet automatiskt sköter konverteringen av vanligare videoformat, som exempelvis mpeg-4 när man synkroniserar med Zune. iPoden hanterar mpeg-4 och H.264, två vanliga videoformat. Medans Zune bara kan spela upp video i samma upplösning som skärmen, 320 x 240 klarar iPoden upp till 640 x 480, alltså fyra gånger högre upplösning.


Det finns två sätt att lägga in musik och mediafiler på Zune, antingen automatiskt som är det förinställda läget eller också manuellt. Ganska precis om i iTunes alltså.

Med det automatiska läget synkroniserar Zune med innehållet i musikbiblioteket så fort den pluggas in med USB2-sladden.
Om det manuella läget används drar man istället det man vill föra över till en synkroniseringslista och klickar på knappen »Start Sync«. Det hela fungerade väldigt smidigt och enkelt när vi testade.


Stoppa in en skiva så rippas den automatiskt till wma eller mp3.

Även rippning av cd-skivor är lika enkelt som med iTunes. När en skiva matas in rippas den automatiskt till wma eller mp3, beroende på vilket format som du föredrar din musik i .
Zune-programmet letar även upp namnen och skivomslagen till dina låtar automatiskt.


Zunes ljud låter precis lika bra som iPodens i våra icke audiofila öron. Balansen mellan bas och diskant är bra och de svarta medföljande hörlurarna ger ett helt okej ljud, minst lika bra som iPodens medföljande lurar.

Men iPodens lurar är snyggare och sitter skönare i öronen, och vitt är fortfarande mycket hetare är svart. Den inbyggda equalizern låter bra, kanske till och med något renare än iPodens och det går att välja mellan acoustic, classical, electronic, hip hop, jazz, pop och rock. Tidigare generationers iPod kritierades för för låg volym. På Zune är volymnivån är fullt tillräcklig. Vi behövde aldrig höja mer än halvägs till max, oftast räckte det med en fjärdedel. Zune har ingen smart mjukvarubaserad volymspärr som iPoden har. I stället sitter det ett stort klistermärke på hörlursförpackningen som varnar för högt ljud. Inte riktigt lika high-tech.


iPodens skrollhjul är grymt smidigt för att navigera bland långa spellistor. Även Zune har ett skrollhjul. Det trodde vi i alla fall tills vi försökte skrolla med det. Trots att det ser ut som ett hjul (som brukar gå att snurra på) döljer det sig bara vanliga navigeringsknappar där under, uppåt, neråt, åt sidorna och så en mittenknapp. Inget skrollande.


Rullhjul à la Microsoft vs rullhjul à la Apple.

Knappen till vänster om »hjulet« används för att stega utåt i menyerna, och den högra för att spela upp och pausa uppspelningen. Det blir mycket tryckande upp och ner och åt sidorna och navigeringen känns ofta inte helt konsekvent. Har du som vi använt iPoden i många år kommer Zunes navigering antagligen att kännas frustrerande.


Zunes menyer är lite flashigare än iPodens, med zoomeffekter, toningar och möjlighet att välja sin egen bakgrundsbild. Effekterna är som tur är inte i vägen och gränssnittet känns kvickt.


Skivomslagen visas även när du bläddrar i menyerna.

Alternativen under huvudmenyn är nästan identiska med iPodens. Musiken finns under »music«, videoklippen under »video« och bilderna under »pictures«. Först när du går i musikmenyn börjar det se annorlunda ut. Istället för en vertikal meny med artister, spellistor, album och så vidare har Zune en horisontell meny längst upp på skärmen.

När du stegar i sidled mellan artister, spellistor och låtar ser du innehållet direkt och kan använda uppåt- och neråtknapparna för att göra ditt val. Det är smidigt eftersom det blir mindre stegande fram och tillbaka i menyerna som iPoden. Genom att hålla knapparna nere snabbskrollar Zune och för att inte stega förbi det du letar efter visas vid vilken bokstav du befinner dig i listan. Något annat positivt med menyerna är att skivomslagen visas i miniatyr bredvid albumens namn, vilket är både snyggt och praktiskt.
Precis som i iPoden kan du skapa spellistor »on the go«, som i Zune heter »quick list«. När en låt spelas visas skivomslaget över hela skärmen. Men det är ett stort mysterium varför omslagsbilderna är så extremt suddiga i Zune. Kvalitén är dålig och bilderna är uppblåsta till skärmens storlek. Det är en liten men totalt onödig miss av Microsoft som syns direkt.


För att ladda över musik, video och bilder till måste du ha Zunes egen programvara. Windows Media Player har du ingen nytta av här, om du inte vill spela tidigare inköpta wma-låtar alltså. Första gången programmet körs vill det att du skapar ett konto genom att använda ett Windows Live ID (registrering krävs), som sedan används på Zune Marketplace för att logga in.
Man behöver som tur är inte vara inloggad för att använda programmet eller Marketplace. Microsoft har ansträngt sig för att göra Zune-programmet enkelt och användarvänligt, men som iTunes-användare känns upplägget och menyerna fortfarande röriga. Det hittar automatiskt musik, bilder och videoklipp genom att övervaka vissa mappar i Windows.


Den nya albumvyn som kom med iTunes 7.

När du bläddrar bland musik ser du dina spellistor, ditt musikbibliotek, en genväg Zune Marketplace (Microsofts musikaffär), eventuellt inmatade CD-skivor och ansluta Zune-spelare. Programmet har också stöd för spellistor, kan bränna skivor (med köpta eller oskyddade låtar), importera musik från iTunes och självklart synkronisera med Zune. Filer som har tagits emot av andra Zune-användare hamnar längst upp i menyn under »Inbox« där de lätt går att komma åt.
En annan nackdel med Zune-programmet är att det inte går att spela upp musik direkt från en ansluten Zune, som det går med iPoden i iTunes. Den som har en Xbox 360 kan i alla fall glädjas åt att det går att strömma musik trådlöst från programmet.


Microsofts motsvarighet till iTunes Store heter Zune Marketplace. Det är i dagsläget den enda musikaffären med skyddad musik som fungerar med Zune. Affären påminner om en lightversion av Music Store med ett annat färgtema, och har topplistor, nya releaser och spellistor att bläddra mellan.
Här finns enligt Microsoft två miljoner låtar att ladda ner, till skillnad mot iTunes Store som har nästan dubbelt så många låtar och dessutom mycket annat. Låtarna kan provlyssnas i 30 sekunder.


På Zune Marketplace finns runt två miljoner låtar.

Musiken laddas ner på två sätt, antingen med Zune Pass som kostar 15 dollar för en månad, och då kan du ladda ner så mycket du vill (ät så mycket du vill). Det andra alternativet är att köpa låtarna separat för 1 dollar. Betalningen sker då med något som kallas Microsoft Points. Haken med Zune Pass är att du inte äger låtarna utan bara kan lyssna på dem så länge din prenumeration räcker. Köpta låtar kan behållas och brännas på skiva.
Tyvärr har vi inte kunnat testa hur Marketplace fungerar eftersom tjänsten än så länge bara finns i USA. Vi kan i alla fall konstatera att tjänsten är både dyrare (om du köper hela album), musiken har mer begränsningar och att affären har sämre musikutbud än iTunes Store. Dessutom finns inga filmer att ladda ner, ingen podradio och inga spel.


Zunes skärm är stor, skarp och ljusstark, och till skillnad mot iPodens står den på höjden. Det är lätt att tro att den är bättre eftersom den är större (iPoden 2,5 tum, Zune 3 tum). Men upplösningen är densamma, 320 x 240 pixlar, vilket gör att de enskilda pixlarna blir större. Det märks då man tittar på bilder och video på nära håll.

Kanterna på föremålen i bilden blir pixligare och inte lika jämna. När du spelar upp ett bildspel eller rullar igång en video med Zune vrids bilden automatiskt till horisontellt läge så att hela skärmytan utnyttjas. Det gillar vi. Både iPoden och Zune har annars bra skärmar. Samtidigt som vi föredrar iPodens bildkvalité är Zunes skärmyta väldigt bra.

Men Zunes skärm har också en tendens att visa för mycket färger i bilden. iPodens färger är lite blekare men ser mer naturliga ut. Därför slutar skärmkampen oavgjort.


Den mest hypade funktionen med Zune är att den har inbyggd wlan och kan kommunicera med omgivningen trådlöst. Här är något som Microsoft på allvar skulle kunna utnyttja mot iPoden. Men de lyckas inte.
Funktionen är alldeles för begränsad som den är idag. Har du en Zune kan du söka efter en annan Zune i närheten och skicka låtar eller bilder till den (om du nu mot förmodan hittar någon som har en). De mottagna låtarna kan bara spelas upp tre gånger eller i tre dagar och de går inte att skicka vidare.


Inbyggd radio - stort plus i kanten för Zune!

Detta oavsett om de är kopieringsskyddade eller inte. Bilder kan skickas och tas emot trådlöst från en Zune till en annan helt utan begränsningar, medan video inte går att dela med sig av alls. Thats it, det blir inte roligare än så. Det går inte att synkronisera trådlöst med datorn, handla från Marketplace direkt i Zune eller lyssna på webbradio.

Medan den trådlösa funktionen är en besvikelse är den inbyggda FM-radion motsatsen. Ljudet och mottagningen är väldigt bra, det är lätt att lägga till nya radiostationer och det går fort att zappa mellan stationerna. Radion har även RDS vilket gör att du ser vad stationen heter på skärmen (fungerar med de flesta radiostationer) och den kan ställas in för både Nordamerika, Europa och Japan.


Kör du OS X eller något annat operativsystem än Windows? Glöm Zune. För att hänga med de »sociala« måste du använda antingen Windows XP eller Vista. Till skillnad mot Zune fungerar iPoden både i OS X och Windows (till och med Windows 2000).
När Zune kopplas till datorn beter den sig inte som en vanlig extern hårddisk genom att dyka upp skrivbordet eller i »Den här datorn«. Den håller sig osynlig och kan inte användas för att lagra något annat än det som läggs in via Zune-programmet. Totalt obegripligt.


Designen, och då tänker vi på den yttre, har spelat stor roll i iPodens framgångar. Zune finns i tre färger, svart, brunt och vitt. Vi testade den svarta varianten, som egentligen är blåaktig. Materialet är plast på både framsida och baksida, som ger bra skydd mot repor och inte blir fullt av fingeravtryck (bortsett från skärmen).
Skalet är ganska intressant, det består av två lager, ett mörkt inre och ett ljusare halvtransparant yttre. Kanterna ser nästan ut att lysa när ljuset passar genom dem. Medan iPoden har ett lyxigt och stilrent utseende känns Zune mer robust och praktisk. Vilken som är snyggast? iPoden i alla lägen om du frågar oss. Storleksmässigt är Zune större än den nuvarande största iPoden med 80 GB, och har nästan samma vikt.

Sida vid sida är de precis lika breda, medan Zune är något tjockare och en centimeter högre. Skillnaden ser större ut än den faktiskt är eftersom Zune är kantigare och saknar den avrundande baksidan som iPoden har. Zune är trots allt rätt skön att hålla i (och inte lika kall som iPoden) och inte särskilt obekväm att bära runt på.
Men den är inte lika skön att ha i fickan som iPoden. Och att ta med Zune till gymmet eller på löparrundan skulle vi aldrig komma på tanken att göra. Det är ju därför iPod Nano och Shuffle finns.


iPoden överlever även denna gång. Zune är Microsofts första riktiga försök att ta tillbaka åtminstone en liten del av marknaden för bärbara musikspelare, som idag domineras av Apple. Det är inte ett dåligt försök.
Tvärtom, Zune är både lättanvänd och tekniskt vass. Men den har i dagsläget för många brister för att ha en chans mot iPoden. Kommer Zune att kunna slå iPoden i framtiden? Not anytime Zune.

Fakta


MICROSOFT ZUNE

Tillverkare: Microsoft
Pris: 250 dollar (lika mycket som iPod 30 GB i USA)

+ Stor skärm.
+ Robust och reptålig.
+ Bra ljud, förhållandevis lättanvänd.
+ Bra uppspelning av video och bilder.
+ Kan skicka musik och bilder trådlöst till andra spelare.
+ Stöd för Xbox 360, inbyggd FM-radio.
Stor och tung.
Fungerar endast med Windows.
Sämre navigation än iPoden.
Kan inte användas som extern hårddisk.
»Bara« 30 GB hårddisk.
Dålig kvalité på omslagsbilder.
Begränsade trådlösa funktioner (ingen trådlös synkronisering).
Inga spel.
Kan inte spela upp kopieringsskyddad musik som är köpt utanför Zune Marketplace.
Finns ännu inte i Sverige.

APPLE iPOD
Tillverkare: Apple
Pris: 2 800 kr (30 GB)

+ Dagens standard för mp3-spelare.
+ Mycket lättanvänd.
+ Fungerar både med Windows och OS X.
+ Snabb navigation.
+ Tunn och kompakt.
+ Upp till 80 GB hårddisk.
+ Bra mjukvara.
+ Stort utbud av laglig musik att ladda ner.
+ Har spel.
+ Väldigt stor tillbehörsmarknad.
Ingen inbyggd radio.
Kan inte kommunicera trådlöst med andra spelare eller datorn.
Känslig för repor och fingeravtryck.