På insidan av Apple finns två vargar…

Okej, jag skojar bara. Men det är sant att det länge har funnits en intern konflikt inom företaget som färgar dess själ.

Å ena sidan finns den inneboende filosofin, som har kunnat skådas vid många av deras event, hur företaget älskar att överraska och glädja sina användare. Det förkroppsligas genom att Apple skapar lösningar på problem som användarna inte ens visste att de hade. Och när det fungerar är resultatet otroligt: ​​Apples bästa produkter, som Iphone och original-Mac, är direkta slutresultat av denna typ av kreativitet.

Men det finns en mörk baksida till detta ideal: "Apple vet bäst”-dogmen. Den kombineras ofta med företagets fixering vid form framför funktion, eller med dess praxis att tillhandahålla endast ett sätt att göra något. Det är den sidan av Apple som verkar tro att dess produkter är perfekta, om de bara inte behövde ta itu med alla irriterande användarna hela tiden.

Dessa två samexisterar på ett kontinuum, där Apples beteende genom åren ofta varit pendelliknande och svängt fram och tillbaka mellan ytterligheterna, utan att helt överge någon sida. Under de senaste åren har det funnits tydliga indikationer på att företaget har svängt mot det platonska idealet om produktextremitet, men om Apples senaste produkter är en indikation, då är pendeln bestämt på väg åt motsatt håll, vilket överraskar och glädjer.

I/O i Studio

Nya Mac Studio verkar vara en produkt som en grupp av Apples mest hängivna användare velat se. I åratal hade idén om en ”dator-dator i mellanklassen” (ibland kallad xMac) varit den heliga graalen för dessa användare: en kraftfull stationär dator som inte hade en inbyggd skärm, som Imac, men som inte heller kostade en njure och lever som Mac Pro. Med Mac Studio levererade äntligen Apple.

Det är i sig anmärkningsvärt. Kunde Apple redan ha tillverkat den här Mac Studio – eller en version av den – de senaste två decennierna? Kanske. Övergången till företagets egna processorer underlättade säkert designprocessen för Mac Studio, som eliminerade kompromisser som kan ha krävts med Intels famösa energikrävande chipps (ett mer kraftfullt och högljutt kylsystem, till exempel.) Men faktumet att företaget valde att producera Mac Studio idag, skvallrar om dess förnyade vilja att lyssna på vad användarna vill ha.

På samma sätt förstärker designen av Mac Studio detta: den skriker utilitarism från alla vinklar. Från frontmonterade usb-portar, en sd-kortplats, till inkluderandet av usb-a- och hdmi-portar, står det tydligt att Mac Studio syftar till att tillfredsställa kunder som lämnats därhän av företagets insisterande på att Mac-datorer ska ha ett minimalt antal portar, där prioriteringen av rena, orörda linjer över, till exempel, att inte behöva vika sig dubbel för att plugga in en usb-pinne, varit legio.

Mac Studio förkroppsligar tydligt Steve Jobs filosofi att design inte handlar om hur något ser ut, utan hur det fungerar.

Mac Studio var inte den enda efterlängtade produkten som Apple levererade denna månad. Efter att ha överlåtit den externa bildskärmsmarknaden till tredjepartstillverkare, slog Apple till med Pro Display XDR 2019. Men XDR var ett dyrt alternativ riktat till proffs, inte genomsnittliga avancerade användare. Istället drömde dessa om en lägre prissatt skärm med samma panel som satt i 27-tums Imac.

Och se, det är precis vad de fick med Apple Studio Display – i vissa fall till deras bestörtning.

Studio-skärmen är inte ett lika tydligt exempel på pendelsvängning som Mac Studio är; det finns massor av beslut som tydligt återspeglar en ”vi gör som vi vill, passar det inte kan ni dra”-filosofi i Apple Studio Display. Avsaknaden av hdr-stöd till exempel. Apple gjorde sina avvägningar, och de var inte vad användarna ville ha.

Ett annat exempel är standardstativet, som har en fast höjd. Ett företag som är så fokuserat på hälsa som Apple vet säkert att det ergonomiskt sett inte finns något som heter ”en storlek passar alla” när det gäller bildskärmshöjd. Och ta mig tusan, Apple vet faktiskt om det, eftersom de säljer ett stativ som kan justeras höjdmässigt, om du hostar upp 5 000 kronor. Det verkar som ett beslut som fattats mer av en önskan att skydda vinstmarginalen, än att påtvinga sin designvision, men som med 24-tums Imac, verkar Apple hålla fast vid linjen att detta är det bästa alternativet – acceptera ingenting annat (om du inte vill betala 5 000 kronor.)

I slutändan är dock Studio Display vad användarna har efterfrågat – på gott och ont.

Pendeln i svängning

Den verkliga frågan är, enligt mig, om pendeln fortfarande befinner sig i mitten eller är på väg tillbaka mot form-över-funktion-extremiteten? Jag tippar på det förstnämnda: Apple återhämtar sig fortfarande från några av sina mer galna designbeslut de senaste åren. Som att överge usb-a på sina bärbara datorer och det extremt impopulära fjärilstangentbordet. Användare tyckte inte bara illa om detta, det förstärkte även fördomen om att Apple inte lyssnar på sina användare.

Alla ögon är nu riktade på uppdateringen av Mac Pro, som antyddes retsamt i slutet av mars månads event. Apples mest kraftfulla dator är inte deras storsäljare, men den kommer att sätta tonen för hur företaget hanterar några av sina mest trogna användare.

Och nu när den årliga Worldwide Developers Conference närmar sig väntar många på att se vad årets uppdateringar av Mac OS, IOS och Ipad OS kommer att ha sitt sköte: lösningar som söker efter problem eller innovationer som, ja, överraskar och glädjer.

Översatt och bearbetad av Petter Ahrnstedt