Apple har lanserat vad företaget kallar den snabbaste Macen någonsin, och på papperet ser det bra ut. Med 20 cpu-kärnor, 64 grafikkärnor och dessutom 32 maskininlärningskärnor som matas med data från upp till 128 gigabyte enhetligt minne tror jag vi kan lita på Apples påståenden att den piskar både Intels 12900K i cpu-baserade uppgifter och Nvidias RTX 3090 i grafikuppgifter (förutom strålspårning då, något Apple fortfarande inte har satsat på).

Men bara för att datorn som den är idag ligger i topp innebär det inte att den kommer fortsätta göra det. Jag ser en risk att Mac Studio går ett liknande öde till mötes som ”Soptunnan”, Mac Pro (2013). När den släpptes var den ett under av ingenjörskonst med en kraftfull Xeon-processor och dubbla AMD-grafikkort. Men datorn fick aldrig några uppgraderingar och blev snart en pinsam påminnelse om Apples bristande respekt för proffsanvändare.

Mac Studio har inte samma problem som Mac Pro hade – Apple behöver inte förlita sig på att Intel och AMD utvecklar chipp som passar ändamålet eftersom företaget gör sina egna. Men datorn är trots det ett nytt exempel på att göra ett fel Apples chefer verkade förstå att de hade gjort när de bjöd in John Gruber och andra journalister till en diskussion om proffs-Macarnas framtid 2017: En dator som är fast i ett visst paradigm.

Läs också: Här är Mac Studio – snabbaste Macen någonsin

Det som gör 2019 års Mac Pro till en riktig proffsdator är flexibiliteten. Kunden kan välja mellan allt från en basmodell som kan utökas efter behov till en monstermaskin med mycket av allt. Eller vilken kombination av komponenter som helst däremellan. Den som behöver så mycket cpu som möjligt men enbart behöver ett grafikkort för att driva skärmar kan välja en 28-kärnig processor och hur mycket minne som helst, men nöja sig med det minst sagt blygsamma Radeon Pro W5500X. Den som däremot behöver maximal grafikprestanda, men klarar sig med en gammal skruttprocessor kan välja enklaste Xeon-chippet med dubbla Radeon Pro W6900X (eller ännu fler grafikkort från andra tillverkare).

Problemet är inte att Mac Studio inte kan uppgraderas i efterhand – det är något de som tidigare har köpt 27-tums Imac säkert klagar över, men inte det jag tänker på nu. Vad det handlar om är att du inte kan välja fritt mellan de olika delarna. Du kan inte välja 10 cpu-kärnor med 64 grafikkärnor eller 20 cpu-kärnor med 24 grafikkärnor, och vill du ha 128 gigabyte minne måste du välja den dyrare processorn.

27-tums Imac var långt ifrån en torndator i flexibilitet, men ändå betydligt mer flexibel än Mac Studio. Och Mac Mini med Intel-processor och en egpu gav ytterligare ett sätt välja till prestanda enbart på ett område. Mac Studio har ingen sådan flexibilitet, du får antingen en skärmlös Macbook Pro eller en oflexibel Mac Pro till nära nog Mac Pro-pris.

På slutet av tisdagens event gav Apple en liten ledtråd om att Mac Pro med M-chipp kan vara på ingående, och vad Apple gör med den datorn blir en av de mest intressanta sakerna vi har att se fram emot från företaget. Har Apple glömt läxan från Soptunnan eller kommer Mac Pro fortsätta ge maximal flexibilitet?

Mac Studio lär hitta en målgrupp oavsett allt, men jag hoppas Apple är berett att experimentera med konfigurationer och priser framöver, så att den fortsätter vara relevant även om några år.