För länge sedan hade nästan alla bildskärmar formatet 4:3. I slutet av 90-talet började ett bredare format slå igenom tack vare dess popularitet bland tv-apparater och allt sedan dess har det varit mer eller mindre standard: 16:9, formatet på till exempel 1080p (1 920 x 1 080) och 4k (3 840 x 2 160).

För några år sedan dök nya skärmar upp med ett bredare format som har samma vertikala upplösning men högre horisontell. Dessa så kallade ultrabreda eller extra breda skärmar har blivit riktigt populära. Vinsterna med en riktigt bred skärm är flera:

  • Du får plats med flera fönster sida vid sida som kan fylla hela den vertikala ytan och därmed slippa behöva två skärmar.
  • Ger ett vidare synfält i spel, användbart till exempel för flygsimulatorer, racingspel och inte minst actionspel i första person.
  • Perfekt för film i bioformat.

Pryltips: Extra breda skärmar för din Mac

Det finns även en del nackdelar. Främst är det den vertikala upplösningen, som hittills är begränsad till maximalt 2 160 pixel. Det är lägre än upplösningen på Imac 5K, LG:s 5k-skärm och så klart även Apples 6k-skärm Pro Display XDR. För den som till exempel redigerar 4k-video innebär det att du inte får plats med videon i originalupplösning tillsammans med redigeringsprogrammets gränssnitt. Ett annat problem är att det inte är självklart att datorn har stöd för ultrabreda skärmars upplösning.

Upplösningar och storlekar

Ultrabreda skärmar säljs i flera storlekar och upplösningar. Den vanligaste storleken är 34 tum och den vanligaste upplösningen 3 440 x 1 440 pixel. På mindre och billigare skärmar används ofta upplösningen 2 560 x 1 080, medan bättre (och dyrare) modeller har börjat med 5 120 x 2 160 (även kallat 5k2k).

Några tillverkare har även släppt modeller som är ännu bredare med formatet 32:9 istället för 21:9. Både LG och Dell gör 49-tumsskärmar med upplösningen 5 120 x 1 440, vilket blir samma skärmyta som två skärmar med standardupplösningen 2 560 x 1 440. För de som länge har jobbat med två skärmar sida vid sida kan en sådan skärm vara ett sätt att slippa glappet mellan de två skärmarna.

Fungerar det på min Mac?

Innan du slår till på en ny skärm är det bäst att kontrollera att du kan ansluta den till datorn och att datorn kan driva den. För en vanlig lågupplöst skärm i 16:9-format med 1 920 x 1 080 eller 2 560 x 1 440 pixlar räcker det med att kolla vilka kontakter skärmen har, vilka sladdar som följer med och vilken eller vilka kontakter du har på datorn.

De senaste årens Macbook-modeller har enbart usb-c/thunderbolt 3-kontakter, om skärmen inte har en sådan måste du ha en adapter eller en kabel med olika kontakter i ändarna. Med andra Macar varierar det. Mac Mini har till exempel en hdmi-kontakt, medan Imac numera också enbart har usb-c/thunderbolt 3 för att ansluta skärmar. Äldre Macar hade thunderbolt 2 eller 1 och i vissa fall hdmi. Alla thunderbolt-kontakter (1, 2 och 3) kan fungera som displayport-kontakt med rätt kabel.

Portar

Hur hög upplösning din Mac klarar av beror främst på hur ny den är. Innan 2015 var Mac Pro den enda Macen med stöd för högre upplösning än 4k. Flera Macar från 2013–2015 har enbart stöd för 4k med 30 hertz. Så länge du ansluter med displayport ska det fungera med skärmar som har upplösningen 3 440 x 1440, men det är en bra idé att köpa på postorder eller välja en butik med öppet köp, så att du kan testa och lämna tillbaka skärmen om det inte fungerar.

Du kan kontrollera vilka upplösningar just din Mac hanterar på sajten Everymac.com. Öppna Apple-menyn -> Om den här datorn för att se vilken processor och vilket grafikkort du har – på vissa modeller avgör grafikkortet hur hög upplösning din dator stöder. När du har hittat din modell kan du söka efter ”2nd display support” så ser du hur många externa skärmar du kan ansluta och med hur hög upplösning.

Problem på M1-Macar

De nya Macarna med Apple Silicon är fantastiska på många sätt, men ett område där Apple fortfarande har en bit kvar är stödet för externa skärmar. För det första kan M1 maximalt hantera två skärmar samtidigt, inklusive en inbyggd. Men för den som vill ansluta en riktigt stor skärm är en viktigare begränsning att grafikkretsen inte kan hantera högre än 6 016 x 3 384, upplösningen på Apples Pro Display XDR.

Men vänta nu, kanske du tänker. De mest högupplösta ultrabreda skärmarna är ju bara på 5 120 x 2 160 pixel, hur kan det vara ett problem? Jo, därför att många Macanvändare föredrar att använda externa skärmar inte i sin naturliga upplösning utan i ett skalat läge, som ser ut som om upplösningen vore lägre, så att gränssnittet inte blir så litet. Det här fungerar precis som på Macarnas inbyggda så kallade retinaskärmar och fungerar med alla skärmar som har 4k-upplösning eller högre.

En 34-tumsskärm med upplösningen 5 120 x 2 160 har cirka 163 pixel per tum, vilket innebär att ingen utom den mest skarpögda av personer kan använda den i standardupplösning. Men att använda den med skalning och ”ser ut som 2 560 x 1 080” gör också att gränssnittet blir väl stort och du går miste om användbart arbetsutrymme. Därför kanske du skulle föredra ”ser ut som 3 008 x 1 296” eller ”ser ut som 3 360 x 1 417”.

På en nyare Intel-Mac kan du utan problem välja båda dessa, men på samtliga M1-Macar är du begränsad till maximalt ”ser ut som 3 008 x 1 296”.

5k2k på M1-Mac
Största skalade upplösningen du kan välja på en ”5k2k”-skärm med en M1-Mac är motsvarande 3 008 x 1 296.

Orsaken ligger i hur Mac OS ritar upp bilden när du väljer skalad upplösning. Systemet ritar först upp bilden med dubbel upplösning i båda ledderna och skalar sedan ned den till att passa skärmens fysiska upplösning. För att kunna välja ”ser ut som 3 360 x 1 417” måste Mac OS alltså rita upp en bild på 6 720 x 2 834 pixel och sedan skala ned den till 5 120 x 2 160. Men eftersom M1-chippet som mest kan hantera 6 016 pixel på bredden fungerar det inte. (Det här gäller även Pro Display XDR.)

Det är möjligt att den här begränsningen i själva verket ligger i mjukvaran och kan åtgärdas av Apple. Men som en lång tråd på Macrumors forum visar har Apple fortfarande inte gjort det, inklusive i betaversionerna av Mac OS 11.5 och 12.0.

Mac OS bäst med högupplösta skärmar

Samtliga Macar med inbyggd skärm, förutom den gamla 21,5-tumsmodellen av Imac utan retinaskärm (som faktiskt fortfarande säljs), har numera ”retina”-skärmar. Är du inte van vid lågupplösta skärmar kan det kännas konstigt att börja använda en, med mindre skarp text och synliga pixlar (beroende på din syn, skärmens faktiska pixeltät och hur nära du sitter).

Skalad upplösning
Välj mellan absolut skärpa eller mer utrymme på skrivbordet. Här en 4k-skärm inställd på att se ut som 2 560 x 1 440.

En 34-tumsskärm med 3 440 x 1 440 pixlar har cirka 110 pixel per tum, vilket är alldeles rätt för Mac OS utan skalning. Fördelen jämfört med en 5k2k-skärm med skalning är att det inte blir några skalningsartefekter i bilden och att grafikkortet slipper jobba lika hårt. Nackdelen att du inte får något av den där känslan av att pixlarna försvinner.

Olika användare är olika känsliga för pixlighet kontra skalningsartefakter. För många ser 5 120 x 2 160 skalat ut som 3 008 x 1 296 eller 3 360 x 1 417 ser bättre ut än 3 440 x 1 440 utan skalning. Det enda sättet att ta reda på hur det är för dig är att prova.

Guide: Så väljer du rätt extern skärm till Macen