Jag ville verkligen att det skulle fungera. För ett par veckor sedan slog jag igen min Macbook Pro på en fredagseftermiddag och planerade inte att öppna den igen på en hel vecka. Det var inte dags för semester, utan dags att testa om Ipad verkligen kan användas som en ”dator”.

Min utrustning var bästa möjliga: En 12,9-tums Ipad Pro med 1 TB lagring och mobildata, ett Magic Keyboard och Apple Pencil. Totalt gick det på mer än min 13-tums Macbook Pro gjorde när jag köpte den 2016. Den ser fantastisk ut på skrivbordet och känns verkligen som framtiden Apple säljer. När jag fäste den i tangentbordet hoppades jag innerligt att den kunde ersätta min Macbook med en snygg, modern och mångsidig maskin.

Tyvärr gick det inget vidare. Jag lade mer tid på att bråka med paddan än jag trivdes med den, och till syvende och sist gick det bara inte att få saker gjorda lika snabbt och effektivt som på Macen. Det handlar så klart delvis om muskelminne, men det finns också fundamentala hinder i hur Ipad fungerar som hindrar den att vara den arbetshäst Apple vill att den ska bli. Så jag avslutade experimentet.

Det finns mycket att uppskatta i Ipad Pro och hela Ipad OS-upplevelsen, men det är inte så enkelt som att en styrplatta är den felande länken mellan Ipad och Mac.

Pekaren

Pekaren är ingen revolution

Ipad Pro har inte bara fått en styrplatta, den fick också en ”nyskapande pekarupplevelse” som Apple kallar ”det största som har hänt pekaren sedan peka–klicka”. Den cirkulära formen är definitivt unik, men jag upplevde den som mer frustrerande än rolig att jobba med.

Allt från storleken på pekaren till hur den får ikoner att röra på sig när du håller den över dem ger mig en känsla av amatörmässighet. Även på ett praktiskt plan är den knöligare än den hade behövt vara. Funktionen som gör att den ändrar form utifrån vad du håller den över uppdateras inte alltid omedelbart utan med en liten fördröjning, och ibland förstår den sig inte på textfält över huvud taget. Kort sagt saknade jag Macens välbekanta pil.

Multitasking

Multitasking är fortfarande inte bra

En av de största orsakerna att Apple separerade Ipad OS från IOS är de utökade multitaskingfunktionerna på Ipad. Men medan det går lekande lätt att växla mellan olika program, fönster, skrivbord, flikar och dokument på Mac är det Ipads multitasking mest bara förvirrande. Speciellt om du använder mus eller styrplatta. Split View-appar måste öppnas från dockan, Slide Over-fönster kan inte stängas utan att röra skärmen, och att ändra storlek på skärmhalvor saknar helt precision.

Ipad fungerar inte som Mac och det skulle inte gå att ha fönster på samma sätt som där, men Ipads multitaskingfunktioner behöver bli väldigt mycket bättre om det ska gå att jobba med flera appar samtidigt med ens någorlunda liknande smidighet som på Mac.

Text

Redigera text är inte kul

Som skribent jobbar jag mycket med text, och jag har många textgenvägar och muskelminne i hur jag arbetar. Det mesta av det blir oanvändbart på Ipad. Att markera text med styrplattan är inte alls lika intuitivt som på Mac, och i många appar jag använde tvingades jag använda fingret på skärmen istället för att få till rätt markering.

I en del textfält måste du klicka på en knapp för att aktivera tangentbordet. Värst av allt är att automatiskt rättstavning är mycket aggressivare än på Mac. Ord jag vill skriva byts ibland hux flux ut mot andra trots att de är rättstavade, eftersom systemet inte verkar lita på att jag vet vad jag vill skriva.

Extern skärm
Foto: Michael Simon/IDG

Extern skärm är ett skämt

Jag använder normalt Macen med en stor extern skärm, och Ipad Pro har stöd för att ansluta till en sådan. Men varför något faktiskt skulle vilja göra det förstår jag inte. När du ansluter till skärmen (vilket visserligen är väldigt enkelt) dyker exakt samma bild upp som på Ipad. En normal skärm med 16:9-format får stora svarta tomrum till höger och vänster.

En del appar har specialstöd för externa skärmar och kan visa separat innehåll där, till exempel Apples egna Imovie och Bilder, men inga av de appar jag själv använder regelbundet har sådant stöd. På Mac ger min skärm omedelbart tre gånger mer utrymme för olika fönster, men på Ipad är det i princip meningslöst att ansluta den.

Magic Keyboard
Foto: Michael Simon/IDG

Magic Keyboard är inte magiskt

Första gången jag lade händerna på Magic Keyboards tangenter föll jag pladask. Att skriva på det är tusen gånger bättre än både fjärilstangentbordet på min Macbook Pro och gamla Smart Keyboard. Faktum är att jag älskar det så mycket att jag nu har köpt ett vanligt Magic Keyboard att använda istället för Macbookens inbyggda.

Men magin når inte längre än till tangentbordet och själva skrivupplevelsen. Själva produkten är för tung, för stel och för svår att öppna. Att ta loss Ipad är inte alls så lätt som Apples reklamfilmer får oss att tro. Styrplattan är för liten, och det saknas funktionstangenter. När du startar om paddan fattar den fortfarande inte att du har den i landskapsläge och Apple-ikonen ligger på sniskan.

Jag uppskattar visserligen att Apple har lyckats fördela tyngden så att det går att använda den som en laptop i knät, men den behöver nog några designvändor till innan den verkligen gör skäl för namnet.

Bildredigering är ett gissel

Ipad har kommit väldigt långt som produktivitetsverktyg, och när jag testade var det mycket jag kunde göra utan problem som bara för några år sedan inte gick. Min jobb-vpn kan ansluta och cms-systemet jag jobbar i fungerar riktigt bra, min externa hårddisk är enkel att ansluta och lägga filer på. Jobba i Word gick hur smidigt som helst. I själva verket var jag bara tvungen att starta Macen två gånger under en vecka: För att skriva ut (se nedan) och för att beskära en bild precis som jag ville.

På Mac är det lätt att jobba med bilder. Stoppa i minneskortet från kameran, flytta filerna till en mapp i Finder, öppna i Photoshop, redigera, klart. På Ipad är det inte alls så enkelt. Minneskortet gick att ansluta, men att redigera var inte det enklaste. Allt jag ville göra en gång var att beskära en bild till en specifik storlek. Photoshop kändes inte vid kamerans råformat, Lightroom har inget sätt att snabbt välja en specifik storlek för en beskärning, och Bilder trilskades och ville inte importera bilderna så att jag kunde komma åt dem från andra appar. Jag lyckades inte ens hitta något sätt att döpa om ett foto i Bilder innan uppladdning till min cms.

Som tur var kom Macen snällt till undsättning när jag blev desperat, men Ipad har uppenbarligen en bit kvar tills den fungerar för all bildredigering.

Kontakter
Foto: Michael Simon/IDG

En usb-c-kontakt räcker inte

Även om du lägger pengarna på Magic Keyboard får du bara totalt två usb-portar på Ipad Pro, och bara den ena kan användas för att ansluta tillbehör. Vill du ansluta en extern skärm eller hårddisk kan du dessutom inte skaffa en usb-c-hubb och klara dig den vägen.

Och apropå usb-kontakten: Den sitter fel. Mitt på ena kortsidan gör paddan så ful varje gång du har något inkopplat.

Face ID är perfekt, med ett undantag

När det fungerar är Face ID inget mindre än ett tekniskt under. Öppna Ipad och vips är den upplåst och vaken. Detsamma gäller loginer och autentiseringar. Det är mycket bättre än Touch ID och behöver verkligen komma till Macbook.

Men på App Store slutar magin fungera. Du kan visserligen använda Face ID för att köpa appar, men systemet är inte alls lika smidigt som i lösenordshanterare och annat. Precis som på Iphone måste du dubbelklicka på Ipads sidoknapp för att bekräfta köpen, vilket inte direkt är det enklaste när du har paddan i ett Magic Keyboard. Om du sällan köper appar är det ingen större sak, men gör du det flera gånger om dagen som jag är det riktigt irriterande.

Touch ID
Foto: Michael Simon/IDG

Utskrifter är begränsat

Jag har en gammal fin Brother-skrivare som fungerar perfekt med Mac, Chromebook och pc. Men när jag kopplar in den i Ipad Pro händer ingenting. Det beror på att Ipads utskriftfunktion helt enkelt bara fungerar med Airprint-skrivare. Apple har en lång lista över kompatibla skrivare, men jag vill inte köpa en ny skrivare bara för att kunna skriva ut med Ipad – det borde gå att få det att fungera via kabel.

Varför finns ingen inbyggd kalkylator?

Det är lätt att peka på alla kalkylatorappar på App Store eller falla för det löjliga argumentet att Apple inte inkluderar en kalkylator eftersom de inte har fått till en riktigt bra sådan. Det förtar inte det faktum att en inbyggd kalkylator saknas. Det är en sådan sak du inte tänker på förrän just när du behöver den, och då är det irriterande att behöva öppna App Store och leta upp en bra app.

Vad jag vill ha är en liten kalkylator i ett bild-i-bild-fönster jag kan visa ovanpå det andra jag jobbar med, för att göra några snabba uträkningar. Ska det verkligen vara så svårt?

Fastnålade flikar

Jag saknar fastnålade flikar

Om det här var det enda problemet hade jag inte brytt mig, men tillsammans med alla andra tillkortakommanden är det bara ytterligare ett störningsmoment. I Macversionen av Safari kan du nåla fast flikar du ofta öppnar som ett slags flikbokmärken längst till vänster, med bara en liten ikon som tar mindre plats än vanliga flikar. Den funktionen saknas fortfarande på Ipad, även i betaversionerna av Ipad OS 14.

Och på tal om flikar: Varför fungerar inte cmd-z för att ångra en stängd flik som det gör på Mac?

Många appar blandar ihop mobilt och dator

På Iphone och Mac vet du vad du får. Saker du ska trycka på med fingret är stora, navigering och menyer är vettiga, och gränssnitten är smarta och anpassar sig. Så är det inte riktigt på Ipad. Med en miljö som rör sig i gränslandet mellan Iphone och Mac känner jag ofta att jag slåss mot det. Oavsett hur snabba appar är känns det ofta som att de samtidigt är för enkla och för komplicerade.

Från Word till Tweetbot, ja till och med i Photoshop, är det som att gränssnitten inte kan bestämma sig för om de ska vara för en mobil eller dator. Det gör att jag måste tänka efter hela tiden för att göra det jag vill. En hel vecka med bara Ipad räckte inte för att jag skulle vänja mig och känna mig lika hemma som på varken Iphone eller pc. Speciellt inte när tangentbordet var anslutet. Resultatet är att jag jobbar mycket långsammare.

Tillbaka till Macen

Jag behöver kanske inte säga att jag skriver den här artikeln på min Macbook Pro. Det finns mycket att gilla med Ipad Pro – designen, skärmen, Face ID, snabbheten – men för mig kan den helt enkelt inte mäta sig med Macen för att få saker gjorda. Kanske kommer den aldrig göra det. När Mac snart byter till Apples egna processorer kommer gränsen mellan Mac och Ipad bli mer suddig, men de grundläggande skillnaderna kommer stå ut ännu tydligare.

De största problemen för mig – multitasking, använda flera skärmar för utökad arbetsyta och pekaren – kanske aldrig kommer utvecklas till en nivå som passar Macveteraner. Vilket kanske är avsikten. Mitt största problem med Ipad Pro är inte att den inte är en Mac, utan att Apple fortfarande inte har gjort tydligt exakt vad den är, och varför den finns.

Översättning och bearbetning: Anders Lundberg