Ända sedan första Macintosh släpptes 1984 har det varit något alldeles särskilt med Apples datorer. Vi Macanvändare har varit hängivna på ett sätt som både irriterat och förbryllat de många gånger fler pc-användarna. Under 90-talet fick vi utstå pc-användarnas hån när Windows sprang ifrån. När Imac släpptes och senare Mac OS X kom ändrade kritiken karaktär och handlade istället om att Mac var elitistiskt.

Jag tror att grunden till hatet mot Macanvändare under alla dessa år har varit och är en oförståelse inför vad det är som gör att vi tycker Mac är bättre. Argumenten för att pc är bättre visar det tydligt: ”pc är snabbare”, ”det finns inga spel för Mac”, ”vem vill betala extra för långsammare dator?”, ”Mac är bara en lyxdator”. Sällan eller aldrig hör du någon hängiven Windowsanvändare tala lyriskt om Windows typografi, om hur mycket bättre det är med menyer i varje fönster än en menyrad som alltid ligger där den ligger, Windows överlägsna färghantering eller hur mycket bättre det är att skriva specialtecken med alt-gr-koder än direkt med tangentbordet.

MacPaint
Macpaint, ett av de första programmen för Mac och en ambassadör för det vi kan kalla Macighet.

De flesta pc-användare bryr sig helt enkelt inte om sånt, och därför förstår de inte varför en Macanvändare skulle bry sig. Men vi bryr oss. Varje gång vi tvingas använda Windows störs vi av hundratals små skavanker som var och en är obetydlig, men som sammantaget gör upplevelsen undermålig i jämförelse.

Mac är vackert. Inte i den ytliga betydelsen att det är fint att titta på, utan i den djupare betydelsen att det är en fröjd att använda. Att du hela tiden kan upptäcka nya detaljer där utvecklarna har tänkt på både användbarheten och estetiken. Hur funktioner passar i sitt sammanhang och inte känns inlagda på godtycklig ledig plats. Precis som Apples industridesign har företagets gränssnittsdesign för det mesta förstått att design är hur det fungerar, inte hur det ser ut.

Att det blivit så är inte bara Apples förtjänst. De många tredjepartsutvecklare som också har sett och uppskattat allt detta har tagit fram verktygen som gör Macen användbar. Apple har visat vägen med sina Human Interface Guidelines (HIG), medföljande program som demonstrerar viktiga funktioner, och hjälpmedel till utvecklare som gör det lätt att ta fram program som lever upp till användarnas högt ställda förväntningar.

Macigt program
Keynote är ett exempel på ett riktigt Macigt program.

Men det finns ett hot Macen som riskerar att ta kål på detta vackra. Det är varken Apples byte till sina egna processorer, Apples allt hårdare kontroll över hårdvaran, eller ens hur den grafiska formen tydligt är på väg mot att slås ihop med IOS och Ipad OS. Hur handlar som sagt inte om hur det ser ut.

Appifieringen

Det verkliga hotet mot Macen är appifieringen – att fler och fler utvecklare struntar i att bygga program som är anpassade till och utnyttjar allt Mac OS erbjuder. Det började för flera år sedan när Electron släpptes och program började dyka upp som fungerar mer som webbplatser än riktiga Macprogram. Slack är ett typexempel. Det är otroligt populärt och en fantastisk tjänst, men Macversionen känns inte det minsta Macig. De flesta chattprogram har gått den här vägen. Spotify är ett annat: Ett hemskt program som inte känns en gnutta Macigt.

Att användare alls stod ut med Electron berodde på att de redan hade vant sig vid webbappar som Gmail och Google Docs.

Catalyst
Apples egna program är inte alltid exemplariskt Maciga.

Catalyst släpptes förra året och gör det möjligt för Ipad-utvecklare att även släppa sina appar på Mac med minimala ändringar. Apple har gjort det möjligt att anpassa Catalyst-appar till Mac med stöd för Applescript, dra-och-släpp och andra funktioner Macanvändare tar för givna, men problemet är att många utvecklare inte bryr sig. Och varför skulle de? Inte ens Apple verkar bry sig. Se på till exempel Musik, Kartor, Hem och inte minst Mac App Store. Alla program som mer eller mindre ignorerar HIG.

När Apple snart börjar släppa Macar med sina egna processorer är en av nyheterna att du kan köra IOS- och Ipad OS-appar utan någon som helst anpassning till Mac. Hur många utvecklare kommer då bry sig om att lägga ner tiden det tar att bygga ett gediget Macprogram? Jag är rädd att det kommer accelerera förvandlingen av Mac OS från en unikt integrerad upplevelse till ett snyggt skal för att köra precis samma mjukvara som du kunde köra på Windows eller vilket system som helst.

Mac OS kommer fortsätta ha andra fördelar gentemot Windows, som högre säkerhet och bättre integritetsskydd. Men för de av oss som får något drömskt i blicken när vi tänker på de mest Maciga av Macprogram – program som Keynote, Final Cut Pro, Safari, Xcode, 1Password, Pixelmator, Förhandsvisning, Audio Hijack och Bbedit – är det bara en liten tröst.

Allt hopp inte ute

Helt becksvart är det dock inte för Macen. Apple har med IOS visat att företaget fortfarande har samma känsla för helhet, konsekventa gränssnitt och absolut fokus på användbarhet. IOS och Ipad OS får nya funktioner varje år, men sällan några som känns ogenomtänkta eller mest till för att vara häftiga. Memoji får mycket skit, men faktum är att många gillar dem och de påverkar inte hur vi faktiskt interagerar med systemet.

Applescript kanske är på väg att dö, men Genvägar har vuxit till en fantastisk automatiseringsplattform på IOS som Apple faktiskt ser ut att ta på allvar. Automator hade stor potential men har inte fått den uppmärksamhet från Apples utvecklare som det förtjänade. Om Genvägar kommer till Mac och fortsätter utvecklas kan det leda till en ny era av enklare, mer kraftfull automatisering.

Genvägar

Apples kanske största utmaning är att skapa incitament för utvecklare på App Store att anstränga sig för att göra sina appar objektivt bättre. Fantastiska appar som ger samma känsla av att helt enkelt vara rätt som bra Macprogram alltid har gett. Det går kanske inte att hindra dåliga appar från att bli lönsamma – en utopi där varje app i butiken är fantastisk och ingen försöker tjäna pengar på billiga knep är för mycket att hoppas på – men på något sätt måste det bli lönsamt att som utvecklare bry sig.

Om det lyckas kan det smitta av sig på Mac. Resultatet blir något helt annat än den Mac vi har känt och älskat i snart 40 år, men det kan ändå bli bra.