High Dynamic Range, eller hdr, är det hetaste i tv-världen. Nya tv-apparater tävlar om att stödja flest format, att ha störst färgomfång och högst kontrast med superljusa högdagrar och nästan kolsvarta skuggor. På senare tid har även datorer börjat få stöd för hdr, men än så länge med minst sagt blandade resultat. Operativsystem, skärmar, grafikkort, filformat och kablar är en enda djungel och det är inte lätt att veta vad som kommer fungera eller hur du får till det bästa resultatet.

Vad innebär egentligen hdr?

Stort dynamiskt omfång handlar om kontrast: Att visa allt från djup svärta till bländande ljusstrålar. Precis som inom foto där hdr handlar om att kombinera flera exponeringar för att få med detaljer från både väldigt mörka och väldigt ljusa delar av bilden. Men det handlar också om färgkontrast, både mellan olika färger och mellan mättade och urblekta färger. Vi människor reagerar på kontraster och filmskapare använder alla slags kontraster för att skapa stämning.

På ett tekniskt plan använder hdr inom video flera tekniker för att åstadkomma detta.

Hdr förpackar information om ljusstyrkan icke-linjärt. Vanliga skärmar och digitalt innehåll använder en så kallad gammakurva för att anpassa fördelningen av information mellan ljusa och mörka partier. Olika hdr-standarder använder olika tekniker som bygger vidare på detta för att ytterligare pressa ihop informationen från ett ännu större kontrastomfång: Perceptual Quantizer (PQ) är vanligast och används i hdr10 och Dolby Vision, Hybrid log-gamma (HLG) togs fram av BBC och NHK och är anpassad för tv-sändningar.

Hdr

För att kunna vissa mer mättade färger används en större färgrymd: dci-p3 eller rec2020.

Fler steg mellan ljust och mörkt och fler färgnyanser kräver mer information om varje pixel (större bitdjup) för att inte skapa bandningseffekter. I praktiken handlar det om 10-bitarsfärg istället för 8-bitars, eftersom inga skärmar i dag kan använda mer information än så.

Hdr på Mac

Mac OS började få stöd för hdr-video med lanseringen av Catalina hösten 2019. Med uppdateringen till 10.15.4 lade Apple till möjligheten att aktivera automatiskt hdr-läge på vissa Macmodeller och kompatibla skärmar. Det inbyggda stödet gäller följande Macar:

  • Macbook Pro (2018 eller senare)
  • Imac Pro
  • Mac Mini (2018)
  • Mac Pro (2019)

Apple skriver inget om det, men vi har även sett många rapporter om att det fungerar på äldre Macar om dessa har ett kompatibelt grafikkort anslutet via egpu, till och med på maskiner som Macbook Pro från 2015 som ansluter med thunderbolt 2 via en adapter.

På Imac Pro och Macbook Pro fungerar hdr direkt på den inbyggda skärmen. För externa skärmar kan du ansluta med antingen displayport eller hdmi, men Apple noterar att det finns en del begränsningar i upplösning för vissa kombinationer av anslutning och Mac-modell.

Till skillnad från Ipad Pro och många Iphone-modeller har Mac OS enbart stöd för hdr10 och inte Dolby Vision. De flesta filmer och serier som producerats med hdr stödjer hdr10 men det kan finnas undantag.

Inställningarna

Aktiveras automatiskt – så här stänger du av det

När du ansluter en skärm med hdr10-stöd till en Mac med Mac OS 10.15.4 eller senare aktiveras som stödjer hdr aktiveras hdr-läget automatiskt. Det har gett många användare en chock efter att de uppdaterade systemet. Färgerna i Mac OS ser nämligen urblekta ut och på många skärmar och tv-apparater ökas skärpan på ett onaturligt sätt.

För att stänga av hdr öppnar du Systeminställningar -> Bildskärmar och kryssar ur HDR-rutan.

Den inställningen ska hålla i sig mellan omstarter och vila, men vi har läst rapporter om problem med vissa skärmar där Macen aktiverar hdr-läget igen varje gång skärmen har varit avstängd, vilket av uppenbara skäl är enerverande. En sak du kan testa om du har problem och bara vill att skärmen ska fungera i normalt ”sdr”-läge är att ändra skärmens inställningar så att den ansluter med displayport 1.2 istället för 1.4.

Hdr-vinsten
Det är svårt att visa skillnaden, speciellt på en skärm utan hdr. I det här fotot har högdagrarna i hdr-bilden blåsts ut, men på skärmen syns detaljer även i dessa partier.

Finns det någon nytta med hdr?

Om skärmen du ansluter till klarar att visa hdr-innehåll på riktigt kan filmer och tv-serier med hdr10-stöd bli mer kontrastrika och färgsprakande om du aktiverar hdr. För datorskärmar innebär det i praktiken att skärmen måste stödja minst Vesa Displayhdr 600. Displayhdr 400 kan visserligen visa hdr-kodat innehåll, men ljusstyrkan och kontrasten är för dålig för att faktiskt ha nytta av det och det kommer som bäst se lika bra ut som utan hdr. I värsta fall blir bilden faktiskt fulare.

Bäst fungerar det om du ansluter datorn till en oled- eller qled-tv som kan visa hdr10+ och Dolby Vision – då kan du lita på att den faktiskt visar en bild med stort dynamiskt omfång. Men i ärlighetens namn är det mycket lättare att få hdr-innehåll att fungera som det ska med en Apple TV 4K eller en annan mediaspelare med hdr-stöd. Riktigt nya tv-apparater med inbyggt stöd för Airplay 2 eller Apple TV-appen fungerar även den vägen.

Vi testar detta på en Asus PA329C (läs vårt test av den här) som stödjer Displayhdr 600. Den har inte så kallad full array local dimming (fald) utan dimmar ljuset i zoner. När vi mäter hdr-läget med en Xrite I1display Pro visar den att går från cirka 0,1 cd/m2 i kolsvarta delar av bilden till 600 cd/m2 i kritvita – betydligt större omfång än med hdr-läget avstängt. Gnistor från står ur mycket tydligare mot den svarta bakgrunden i en demovideo från Sony.

Skillnaden mellan hdr aktivt och avstängt, och jämfört med samma video på en äldre skärm utan hdr, är enorm. Beroende på inställningar blir antingen högdagarna urblåsta som på överexponerade foton, eller kontrasten låg och färgerna urblekta jämfört med hdr-versionen. Ibland är det svårt att sätta fingret på exakt vad, men något gör hdr-bilden mer levande.

Kom ihåg bara att stänga av hdr när du återgår till vanligt datoranvändande.

Rätt program

Kräver rätt spelare

Även om du aktiverar hdr på skärmen och har material du vet är hdr-kodat kanske du inte visar bilden som hdr. Det krävs nämligen även rätt program för att spela upp det. Vi har testat med några demofilmer – LG, Samsung och andra tv-tillverkare har tagit fram en massa sådana som ska visa hur häftigt det är med hdr och det är ett bra sätt att testa om du verkligen har hdr-bild. De filer som kan spelas i Quicktime Player och nya TV-programmet fungerar och visar hdr-bild, men många filer kan inte spelas av dessa, bland annat mkv-filer och video med webm-codecen.

Många Macanvändare har vant sig vid att använda VLC för att spela vilka filer som helst, men när vi testar fungerar det inte. Programmet ser visserligen ut att förstå sig på kontrasten i hdr-filen, men färgerna blir helt fel. Iina är en ny populär konkurrent till VLC. Där fungerar vissa av filerna vi testar, men inte alla. Det enda programmet vi testat som lyckas med samtliga filer är Movist Pro. Det kostar runt 75 kronor, men om du vill se mycket film från Macen på en skärm eller tv med hdr kan det absolut vara värt det. (Hdr finns bara i Pro-versionen från webbplatsen, inte Movist på Mac App Store.)

Movist Pro klarar också att spela hdr-material när du har hdr-läget avstängt, och anpassar innehållet till skärmens egenskaper. Det innebär till exempel att du kan se fler detaljer i skuggor och högdagrar. På en modern Mac med P3-färger och 500 nits ljusstyrka kan det göra ganska stor skillnad – men huruvida du föredrar looken framför vanlig uppspelning i VLC/Iina/Quicktime Player är en smaksak!

Safari kan spela hdr-innehåll på Netflix men så vitt vi vet inga andra sajter. Andra webbläsare kan inte visa hdr alls. Programmet TV kan spela Apple TV Plus-material med hdr, men det är som sagt lättare om du har en Apple TV 4K.