Förra gången vi byggde en hackintosh var 2013. Då var det James Galbraith på amerikanska Macworld som satte ihop en ”Frankensteins Mac” med blandade komponenter han kunde låna från PC World-redaktionen. Den hade bland annat ett moderkort med inbyggd thunderbolt-kontakt (fortfarande ovanligt) och kostade runt 10 000 kronor. Målet var att se hur den som behöver pci-expresskortplatser kan gå vidare från gamla Mac Pro när ”soptunnan” hade lanserats.

Nu har vi gjort det igen, men den här gången har vi valt att köpa komponenter med målet att försöka skapa den mytomspunna ”Mac” – en torndator för vanliga användare som varken klarar sig med Mac Mini eller vill ha den inbyggda skärmen i Imac.

Nya Mac Pro har gjort det ganska tydligt att Apple inte har något större intresse av att erbjuda någon motsvarighet till gamla trotjänare som Powermac G4 och de billigare modellerna av Mac Pro 2006–2012.

I en senare artikel kommer vi återkomma till vilka komponenter vi har valt, och hur du själv kan välja för att minimera problemen och göra installationen lite lättare.


En hobby utan garantier

Innan vi börjar gå in på detaljer är det viktigt att påpeka att hackintosh-byggande är en riktig nördhobby. Vi menar så klart inget negativt med det, men arbetet med att få allt att fungera och underhålla en hackintosh går stick i stäv med vad Mac och Apple står för. ”Det bara funkar” ersätts av ”hur kan jag få det här att funka”.

Bygga dator

Du måste vara ganska noga med komponenter och kan behöva fippla med efi-tillägg, kernel-tillägg och konfigurationsfiler. Dessutom finns det ingen garanti att det som fungerar enkelt i dag kommer fortsätta fungera med nya systemversioner. Innan du installerar en systemuppdatering behöver du göra en färsk klonbackup, testa att du kan starta från den, kolla om det finns några uppdaterade kext-filer att installera, och hålla tummarna.

Men hackintosh-hobbyn har funnits sedan 2006 och kommer finnas så länge Apple gör Macar med Intels processorer, och det finns nästan alltid en lösning på olika problem. Det som verkligen utmärker hobbyn är hur mycket tid det kan ta, och hur du belönas för att läsa på så mycket du bara kan om en massa tekniska saker du förmodligen aldrig hört talas om.


Hjälpsamma forum

Det finns flera stora forum på nätet där hackintosh-byggare samlas för att diskutera och hitta lösningar på olika problem. På dessa kan du både läsa guider till att installera Mac OS och själv ställa frågor (men försök söka först så du inte frågar något som tusen andra redan har fått svar på!). Det finns guider för specifika datorer, till exempel laptops som Dell XPS 15, och mer allmänna guider för hemmabyggen. Du kan också hitta guider riktade mot specifika moderkort, eller moderkort med ett visst chipset.

De tre största sajterna är:

Sedan många år tillbaka råder en fejd mellan de två första, så du gör bäst i att aldrig nämna den ene på den andre.


Vaniljsystem

Det enklaste, stabilaste och mest hållbara sättet att köra Mac OS på en pc är med en installation som inte gör några som helst ingrepp i själva systemet. I hackintosh-hobbyn kallas detta ”vanilla” (som i det normala, tänk vaniljglass). Det innebär att du skulle kunna starta en riktig Mac med samma system.

Vad som möjliggör detta är en samling filer som kör igång Mac OS, lägger till nödvändiga drivrutiner, ser till att all hårdvara dyker upp som den ska, och lurar systemet att det kör på en riktig Mac. De här filerna ligger i efi-partitionen, en dold partition som finns på alla gpt-formaterade lagringsmedier, även en vanlig Mac.

Det finns i dag två varianter av så kallad bootloader, den allra första mjukvaran som körs av datorns bios och i sin tur startar operativsystemet och ger det kontrollen över hårdvaran. Clover är den vanligaste och som funnits längst, medan Opencore är den nya, modernare varianten som många räknar med kommer ta över och bli vanligast i framtiden.

Båda använder en .plist-fil med alla inställningar och har följande mappar:

  • ACPI – innehåller ssdt- och dsdt-filer som rättar till kartan över hårdvara i datorn så att Mac OS kan använda alla komponenter.

  • Drivers – innehåller efi-drivrutiner som gör det möjligt att börja starta Mac OS.

  • Kexts – innehåller kernel-tillägg som behövs för att Mac OS ska fungera.

På många stationära datorer byggda av standardkomponenter är det enda som krävs för att starta Mac OS och installera systemet ett par efi-drivrutiner för att kunna läsa apfs- och hfs-formaterade volymer och fixa minneshantering, och kext-filerna Lilu.kext, Whatevergreen.kext och VirtualSMC.kext.

Du behöver även välja en riktig Mac att härma (oftast en Imac) och ställa in serienummer och annat. För att få ljud via de inbyggda kontakterna behöver du kext-filen AppleALC.kext. Men inget av det krävs för att faktiskt starta systemet.


Bygg en installationspinne

För att komma igång börjar du med att skapa en installationspinne på valfritt usb-minne (minst 16 gigabyte), precis som om du skulle installera Mac OS på en vanlig Mac. Vi räknar med att du har en Mac till hands att göra detta på, och att du fixar det innan du går vidare. Vi har installerat Mac OS Catalina 10.15.2 för att testa.

Clover har ett installationsprogram du kan använda för att lägga till nödvändiga filer i efi-partitionen. Du hämtar senaste versionen härifrån. Opencore är så nytt att det är bättre att kompilera direkt från källkoden, men som tur är finns ett verktyg som automatiserar det så det enda du behöver göra är att installera Xcode och godkänna användaravtalet.

Ska du testa Opencore måste du själv montera efi-partitionen för att lägga till filerna. Skriv in följande kommando i terminalen:


diskutil list
Installationspinnen
Klicka för större bild.

Du ser nu en lista över alla anslutna lagringsmedier. Vi är ute efter installationspinnen, som du kan känna igen både på storleken och att den stora partitionen heter ”Install macOS Catalina” (om det är Catalina du ska installera, vilket vi räknar med här). Efi-partitionen är den första, inringad i rött på bilden. Skriv in följande kommandon, men byt ut X:et i diskXs1 mot den siffra som hör till din installationspinne:

sudo mkdir /Volumes/efi
sudo mount -t msdos /dev/diskXs1 /Volumes/efi

Nu kan du öppna efi-partitionen i Finder och flytta in din EFI-mapp för Opencore (eller Clover).

En viktig sak att tänka på är att aldrig försöka starta en riktig Mac med den här installationspinnen, det kan låsa den så att du måste flasha firmware med speciell hårdvara.


Ett exempel med Opencore

För att visa hur det går till går vi igenom hur efi-partitionen på vår testdator ser ut. Datorn har följande komponenter:

Moderkort: Gigabyte Z390 Designare
Processor: Intel Core I9-9900K
Minne: 4 x 16GB Corsair Vengeance LPX 3000 MHz
Grafikkort: Sapphire Radeon RX 5700XT Pulse
Bluetooth/wifi: Fenvi HB1200

27-tums Imac kan beställas med samma processor, och Apple lade till stöd för RX 5700-serien i Mac OS 10.15.1. Fenvi-kortet ger wifi och bluetooth precis som på en Mac. Moderkortet använder Z390-chipset vilket inte är lika enkelt att få till som Z370, men just detta moderkort har många hackintosh-ägare och det finns därmed mycket hjälp på vägen.

Vår efi-partition ser ut så här:

Efi-partition
Klicka för större bild.

Mappen BOOT har bara filen BOOTx64.efi, själva bootloader-programmet. Notera att den alltid heter samma sak, men inte alls är samma fil i Clover och Opencore.

Mappen OC innehåller alla andra filer. I ACPI-mappen ligger två filer: DSDT.aml och SSDT-Z390-DESIGNARE-TB3HP-V4.aml. Den första är en allmän fix för de flesta hårdvarukomponenter på just det moderkort vi använder och får till exempel nvram att fungera (det du på vanliga Macar kan nollställa genom att hålla inne alt-cmd-p-r medan du startar datorn). Det senare är specifikt till för att få thunderbolt 3-kontakterna på detta moderkort att fungera ordentligt.

Filen config.plist innehåller alla Opencore-inställningar.

I Drivers ligger fyra filer som behövs för att starta Mac OS. UsbKbDxe.efi är inte nödvändig men kan hjälpa till att få tangentbordet att fungera när datorn har startat till bootloadern och inte direkt till Mac OS.

I Kexts ligger nödvändiga kext-filer för detta moderkort. Mappen Tools innehåller två efi-program du kan köra från Opencores startmeny. Shell är en kommandoradstolk för efi och VerifyMsrE2.efi kontrollerar om ditt moderkort har olåst Msr E2 (även kallat ”cfg lock”) som behövs för Mac OS inbyggda strömhantering. I vårt fall var Msr E2 låst, och vi tvingades låsa upp den genom att följa guiden här.

(Vi har väl sagt att hackintosh inte är för den som bara vill att allt ska fungera?)

Config.plist
Klicka för större bild.
Bilden här är en liten del av config.plist-filen med Opencores inställningar. Som du ser är det en hel del att hålla koll på. Använder du Clover istället finns programmet Clover Configurator som gör inställningarna lite lättare att jobba med, men de är fortfarande lika många.

För mer utförliga men ändå allmänna instruktioner för de nödvändiga inställningarna och filerna du behöver för Intels olika processorfamiljer, se dessa guider:

Vi har helt enkelt inte möjlighet att gå igenom alla möjliga varianter av processor, chipset och annat. Om du redan har en pc och vill prova på att förvandla den till hackintosh rekommenderar vi att du söker efter just ditt moderkort (eller datormodell om du har en färdig dator från till exempel Dell eller HP) och ser vad du hittar. Det kan finnas andra som redan har gjort samma sak och hittat lösningar på olika problem.

Om du inte får till det med Clover kan du testa Opencore, eller tvärt om. På vår testdator gick det till exempel bättre med Opencore.

Sida 1 / 2

Innehållsförteckning