Scott Byer som jobbar med utveckling av Photoshop hos Adobe, har bloggat om hur man resonerat kring konvertering av programvara till Intelbaserade Macar.

När Apple senast bytte processorarkitektur till PowerPC var det möjligt att låta huvuddelen av programvaran vara orörd. Denna del kördes i Mac OS emuleringsläge som äldre 68k–kod. Beräkningsintensiva delar konverterades för den nya processorn och kunde utnyttja den fullt ut.

Det här innebar att Photoshop kunde uppdateras mitt i produktcykeln mellan två större releaser. Prestandaökningen blev stor med relativt lite ny kod.

För dagens transition från PPC till Intel finns inte denna väg tillgänglig. Antingen är hela applikationen klar för både Intel och PPC (Universal), eller så körs den som PPC–kod emulerat till Intel med hjälp av Rosetta. Inget mellanläge existerar.

Enligt Scott är inte Xcode lika utvecklad vad gäller hanteringen av stora programprojekt som de verktyg Adobe använder idag, Visual Studio och Metrowerks. Därför går det inte bara att fläska in dagens källkod i Xcode och kompilera rakt av.

I valet mellan att släppa en ickeoptimerad konvertering av CS2, som skulle ta resurser från det jobb som redan gjorts med kommande CS3, så satsar man hellre på att göra jobbet grundligt.

En annan starkt bidragande faktor för detta är att Apple inte släppt Inteluppdaterade arbetsstationer (Power Mac) ännu. Hellre en riktigt bra och snabb CS3 än konverterad CS2 till en idag begränsad publik.