​ 

I filmen ovan går MacWorlds testredaktör Erik Costoulas igenom hårdvaran i Apple Watch.

”Den är faktiskt inte så anskrämlig som jag trodde att den skulle vara”. 
Orden tillhör min fru och syftar på min nya Apple Watch Sport. Och det är faktiskt ett ganska gott betyg. Hon har genom åren har sett mig släpa hem en lång rad mer eller mindre smarta saker att sätta runt handleden. Pebble, Metawatch, LG G Watch R och andra klockor. De har alla avfärdats som fula. Apple Watch får alltså den hittills mest positiva reaktionen – även om den knappast är översvallande.

Puls
På baksidan av klockan sitter fyra led-lampor som mäter din puls.

Jag är desto mer positiv och tycker att Watch är en ganska snygg pryl. Det här är faktiskt den första smartklocka jag kan bära utan att känna mig en smula obekväm och självmedveten. Hårdvaran är dessutom i toppklass. Allt från den digitala kronans mjuka rullande till armbandets komfort är utformat med omsorg. Här har ingenting lämnats åt slumpen.

Min Android Wear-klocka LG G Watch R känns i jämförelse som en billig och klumpig leksak. (Den är dock också, till LG:s försvar, betydligt billigare än Apple Watch.)

Armband
Sportarmbandets spänne är en egensinnig konstruktion där änden slutar under armbandet. Konstruktionen är skamlöst lånad från ett armband i Apple-designern Marc Newsons gamla klockmärke Ikepod.

Smart fäste för armbandet

Armbandets fäste i boetten är ett bra exempel på den genomtänkta designen. På klockans undersida sitter två knappar, en på varje sida. När de trycks in kan armbandet enkelt skjutas åt sidan och lösgöras. Jämfört med klockindustrins puckade standardsystem – med specialverktyg, pilliga fästen och fjädrar – är Apples lösning ett ordentligt kliv framåt.

Laddare
Det är väldigt enkelt att byta klockarmband på en Apple Watch. Tryck bara in den lilla knappen och skjut armbandet åt sidan.

Apples system lirar av förklarliga skäl inte med vanliga klockarmband, och i dagsläget är det nästintill omöjligt att köpa nya armband. Apples egna armband är slutsålda, och tredjepartsmarknaden är visserligen på gång men har ännu inte börjat leverera (bortsett från några tvivelaktiga försäljare på Amazon).

Knackandet lämnar konkurrenter på efterkälken

Armband i all ära, men den kanske mest intressanta hårdvarulösningen är klockans ”Taptic Engine”. Den står för vibrationerna, eller ”haptiken” som de nu kallas. Den särskiljer Apple Watch från övriga smartklockors burdusa och brummande vibrationer. Den här klockan ”knackar” på handleden och vibrerar stötvis, och vissa typer av notiser har egna vibrationsmönster. Plötsligt känns gamla vanliga vibrationer ganska primitiva.

Snygg
Snygg eller ful? Meningarna går isär, men det råder inget tvivel om att Apple Watch är en välbyggd pryl.

Knackandet är dock stundtals i klenaste laget. Under mina dagar med Watch har jag helt förlitat mig till haptiken och stängt av ljud på både klocka och telefon. Jag har inte missat något samtal eller meddelande, men några vibrationer från inkommande mejl har passerat obemärkta.

Här är det också på sin plats att skriva några ord om laddaren. Den tar formen av en liten puck som med en magnet klickar fast i klockans undersida. Det är smidigt, men själva laddaren känns ganska billig. Laddaren till Sport-modellen är nämligen helt i plast – och alldeles för lättviktig. Med de dyrare modellerna medföljer laddare delvis i metall som möjligen ligger lite stadigare på nattduksbordet.

Laddare
Den magnetiska laddaren är lätt att ansluta, men den lättviktiga lilla pucken är inte särskilt stabil mot bordsytan.

Sammanfattningsvis kan jag konstatera att Apple Watch är den mest välbyggda smartklocka jag har testat. Det är ingen större överraskning. Apple är bra på hårdvara, och Watch är inget undantag. I morgon återgår jag till mjukvaran och tittar närmare på urtavlorna och apparna, och så ska jag ge mig i kast med att ringa från klockan.