Var kommer lycka ifrån? Det är en fråga med många svar, eftersom lycka är relativt individuell. Några punkter är dock universella för oss människor och detta är något som äventyraren Annelie Pompe och Elene och Lars-Eric Uneståhl från Skandinaviska Ledarhögskolan har tittat närmare på.

– När du utsätter dig för nya situationer lär du dig nya saker - om dig själv och om andra. Om du vågar använda den här appen så tror jag den kan förändra ditt liv till det bättre, säger Annelie Pompe i ett pressmeddelande.

Annelie Pompe har slagit världsrekord i fridykning med variabla vikter och bestigit Mount Everest - trots höjdskräck.

Jag tror inte att du kan utvecklas utan utmaningar. Det behöver inte vara extrema utmaningar – du behöver bara göra något du inte gjort förut, säger Pompe.

Appen är utvecklad av Hello There i samarbete med Skandinaviska Ledarhögskolan och Elene och Lars-Eric Uneståhl, ledande svenska forskare inom sportpsykologi och mental träning.

Vi bestämde oss för att se om vi kunde finna lycka med en smartphoneapp och testade Appiness under en vecka. Här följer resultatet.

Fakta: Appiness
Pris: gratis
Version: 1.0
Länk: App Store


Appen är uppbyggt på ett enkelt gränssnitt och du når utmaningarna genom att svepa åt höger. Om vi önskar motivation finns en liten berättelse om den specifika utmaningen genom att trycka på info-knappen.

Dag 1 – jag tacklar en kille i Stockholm

När vi startar Appiness möts vi direkt av den första utmaningen, som var att skapa ögonkontakt och le till tre främlingar. Om vi önskar kan vi få en liten berättelse och motivation till uppgiften genom att trycka på info-symbolen. Vi har 24 timmar på oss att slutföra varje utmaning. Jag påbörjade min under en tunnelbaneresa i Stockholm och det skulle visa sig vara svårare än jag trodde. Jag gick genom T-Centralen under rusningstid och försökte söka folks blickar. När jag väl lyckades få tag i en person verkade de mer obekväma än upplyfta av min ögonkontakt. Folk verkade tro att jag saknade något uppe i hjärnkontoret när jag tittade på dem och försökte dra på smilbanden.

Jag lämnade Stockholms central och gick ut på trottoaren där jag mötte två killar som gick i bredd. I ett par meter försökte jag söka ögonkontakt med dem utan resultat. De behagade inte heller göra rum för mig på den trånga trottoaren och vi började närma oss varandra. Istället för att le och ge dem plats bestämde jag mig för att prompt visa att jag minsann också skulle ha plats, varpå jag tacklade den killen närmast mig och fortsatte framåt.
Bra start på en snällare och lyckligare period… Det är möjligt att jag är precis rätt person för Appiness.

Sida 1 / 2

Innehållsförteckning