Från att ha varit en fräck serverteknik finns virtualisering numera på nästan varje Mac. Det finns goda skäl till det. Möjligheten att skapa ett operativsystem i operativsystemet med ett par musklick är helt enkelt väldigt bra att ha tillgängligt. Du vet aldrig när du behöver köra ett Linux- eller Windowsprogram.

Tre kombattanter har i flera år kämpat om Macanvändarnas gunst. Virtualiseringsjätten Vmware försöker dominera även på OS X och Parallels kämpar tappert emot. Från sidan kommer dessutom Oracle med ett gratisalternativ.

När vi testade produkterna senast var Parallels Desktop 6 en solklar segrare. Men varken Oracle eller Vmware har legat på latsidan. De utmanar den tidigare dominanten med nya versioner. Nu är det Virtualbox 4.3 och Fusion 7 som kliver in i ringen.

Samtidigt har Parallels fortsatt att finslipa sin produkt. Frågan är om Desktop 9 räcker för att hålla kvar mästarbältet. För att avgöra det har vi återigen ställt dem mot varandra. Och det finns en överlägsen segrare igen.

Vmware satsar på prestanda

När dammet hade lagt sig efter den förra dusten var det uppenbart att Vmware hade hamnat på efterkälken. Huvudkonkurrenten gav dem stryk på nästan varje punkt. Endast företagsaspekten hjälpte dem hålla ut alla ronder.

Trots det märks inte mycket nytt i den senaste uppdateringen. Som sig bör har de nu byggt in stöd för OS X 10.9 Mavericks och Windows 8.1. Men kikar du bara på ytan får du kämpa för att se skillnader.

Det mesta kommer faktiskt från Mavericks. Tack vare Apples nya operativsystem får du bättre stöd för flera skärmar, möjlighet att köra Airplay i gästsystemen och möjlighet att använda diktering i Windows.

Har du en riktigt kraftfull maskin hittar du däremot en viktig förändring Vmware gjort under ytan. Stödet för retinaskärmar har blivit avgjort bättre och du kan nu plugga in en Thunderbolt-enhet med framgång.


Det är lätt att få en överblick över sina virtuella maskiner i Vmwares huvudvy. Du har dessutom en speciell knapp i topplisten av OS X som ger dig direkta genvägar.

Mer intressant är att de har skruvat upp resursbegränsningarna rejält. Du kan tilldela en virtuell maskin 16 processorer och 64 gigabyte minne. Tidigare gällde 8 processorer och bara 8 gigabyte minne.

Är det Windows och till exempel Autocad du vill köra är det här en riktigt bra nyhet. Inte minst som hastigheten i OS X är marginellt sämre än om du kör direkt i Microsofts domäner.

Tyvärr finns bara stöd för Opengl 2.1 och Directx 9. Det senare paketet gör att det finns en del applikationer du inte kan starta. I synnerhet spelare behöver inte göra sig besvär.

Även andra irriterande detaljer är kvar. Gränssnittet är relativt enkelt att använda, men inställningarna är uppdelade i paneler där samtliga har sin egen grafiska idé.

Ett annat exempel är att de inte nämnvärt förbättrat hanteringen av gästoperativen. Parallels erbjöd till exempel redan i förra versionen en finess för att klistra fast pekaren vid fönsterkanten. Det gör Windowsanvändandet mycket enklare.

Vad Vmware däremot har fokuserat på är prestanda. Att köra Windows går kvickt. Det spelar ingen roll om du kör i fönster, i fullskärmsläge eller om du integrerar applikationer från båda operativsystem med varandra.

Känslan är att Vmware är kvickare än konkurrenten. De virtuella maskinerna startar snabbare och applikationer går igång ögonblicket kvickare. Men när du väl är igång är Parallels vassare på nära nog allt.

Det sagt skiljer sig siffrorna bara nämnvärt och konsekvent för grafik och disk. Oavsett om det är Opengl eller Directx är Vmware relativt segt. Men det går snabbare än tidigare i samtliga tester.

Precis som tidigare finns det en Pro-version för avancerade användare. Med den kan du till exempel strypa möjligheterna i en virtuell maskin, kryptera paketet och redigera nätverk.

Vidare har du en möjlighet att skapa en länkad klon av en virtuell maskin. Med det kan du skapa en kopia av ett system och dela på utrymmet. Endast förändringar lagras ner. Det sparar mycket plats om du till exempel utvecklar och skapar många testmaskiner.


Inställningspanelen har hämtat sin inspiration från Systeminställningar i OS X, men samma fina upplägg finns inte bakom varje knapp.

De flesta funktionerna i Pro-versionen gör it-avdelningarna i större företag glada. För dem är dessutom de extra 600 kronorna ingen stor kostnad. Men för alla andra användare är det sura pengar. Om allting hade funnits i grundpaketet skulle betyget ha blivit en pinne högre.

Baspriset är däremot riktigt bra. Dessutom får du använda licensen på tre Macar. Det innebär att du kan köra Fusion på din bärbara plus din stationära och ändå ha en kopia över.

Men överlag känns den nya versionen bara som en mindre, pliktskyldig uppdatering. Det hade passat bättre att kalla den för 5.5 än att locka med ett fullt nummer. Förhoppningsvis blir 7:an betydligt bättre. För i den här utvecklingstakten kommer Vmware aldrig ikapp.

Fakta: Vmware Fusion 6

Funktion: Virtualisering
Mer info:
Pris: 499 kronor

  • Klarar stora virtuella maskiner.
  • God prestanda.
  • Bra grundpris.

  • Få nyheter.
  • Knepigt med Windows 8 i fönster.
  • Extra pengar för proffsfunktioner.

Betyg:

Sida 1 / 3

Innehållsförteckning