I betraktarens öga
Betraktningsvinkel är en annan siffra som du ofta kan se. Detta är givetvis viktigt, eftersom du inte vill vara tvungen att sitta rakt framför skärmen när du använder den. Värdet talar om hur långt åt sidan du kan stå och ändå se en bild.

Tyvärr finns det ingenting som definierar hur kvaliteten på det du ser ska vara. En del skärmar lovar att vara användbara till nära nog 180 grader – rakt från sidan, alltså. Det är mycket möjligt att du faktiskt kan se något från så skarpa vinklar, men bilden kommer då att vara kraftigt förvrängd. Även detta värde är alltså helt värdelöst i praktiken.

Färger är ett annat populärt område att studera i specifikationerna. Både återgivning och bitdjup används för att visa hur bra skärmen är på att visa kulörta bilder. Fast hur relevanta de verkligen är går att diskutera.

Det finns flera sätt att återge färger på, men alla bygger på att du blandar ett antal grundfärger. En populär variant inom tryck är till exempel CMYK, som står för cyan, magenta, yellow och key. På bildskärmar är det RGB: Rött, grönt och blått, som gäller. Mixa dessa – och du kan visa hela paletten.

Här kommer bitdjupet in. Det anger hur många intensitetsnivåer en skärm kan visa per färg på en given pixel. Högre värde innebär fler alternativ. För vanlig 24-bitarsfärg gäller att varje basfärg har åtta bitar. Detta räcker för att representera 256 värden. Eftersom färgerna är tre till antalet landar antalet kombination på en bit över 16,7 miljoner (256^3).

Men om du, som vissa tillverkare, ger varje färg tolv bitar i stället för åtta kan du öka detta värde en hel del, då du kan representera 4096 värden i stället för 256. Maximala antalet färger ökar då till nästan 69 miljarder (4096^3).

Problemet är att detta inte är relevant om källan inte levererar dem. Och i dag är nära nog allting du tittar på byggt för 24-bitardjup med åtta bitar. Dessutom är allting som ligger utanför paletten helt ointressant, vilket osökt för oss in på nästa ämne: Färgåtergivning.
Du vill att din skärm ska kunna visa alla alternativ i den palett som källan använder. Det finns flera standarder, men de stora matchar varandra lyckligtvis i kulörskalan. Kan enheten visa allt klarar den alltså av 100 procent. Trots det har vissa tillverkare en siffra som är högre än detta, de kan alltså visa färger som inte finns i källan vilket du inte har någon som helst nytta av. Dessutom an­ges värdet för färgåtergivning ofta som procent av NTSC – en standard från 1950-talet som numera är helt utdaterad.

Företag hittar på egna variabler
En lattjo detalj är att en del företag valt att expandera färgskalan i sina enheter. Ett ­exempel på detta är skärmar som lagt till ­färgen gult till RGB-standarden. Detta trots att samma resultat kan uppnås genom att blanda rött och grönt, vilket de tydligen missat. Det får apparaterna att sticka ut i konkurrensen, fast knappast på det sätt de önskar.

Så om siffrorna ljuger, vad ska man egentligen gå på? Allra bäst är givetvis att titta på flera skärmar samtidigt, testa de bästa på det sätt du tänkt använda dem och se vilken som passar dig bäst. För det är faktiskt en smakfråga också. En del gillar till exempel blanka skärmar – andra matta.

Alternativet är att läsa recensioner och fråga vänner vad de tycker om. Men i det senare fallet ska du komma ihåg att folk har en tendens att övervärdera det de själva har. Sedan finns det en liten hemlighet till. Om du inte har ­någon annan skärm att jämföra med kommer du sanno­likt att bli nöjd om du väljer ett bra ­märke och lägger så mycket pengar du känner du har råd med. Du vänjer dig snabbt vid det du tittar på hela dagarna. Men vad du än gör – köp inte skärmen med de högsta siffrorna.