Dag 8 Testar Knights of the Phantom Castle, något så ovanligt som ett nygjort “åtta-bitars” japanskt strategi/rollspel. Som gammal Final Fantasy-fantast blir jag givetvis lätt nostalgisk. Sex klasser, mängder av utrustning, och en massa blobbar, goblins och andra fiender som ska besegras i slag efter slag... det här kan bli kul!

Senare samma kväll... en mindre trevlig överraskning väntade mig när jag till slut insåg att flera timmars spelande inte hade givit mig så särdeles mycket glädje, och bara de första av typ femtioelva levlar avklarade. Dags att tänka på refrängen således, men när jag reser på mig vill inte nacken följa blicken uppåt. Stel som en glasspinne, och öm och jäklig. Hmm, det här med ergonomi alltså, kanske är det mer än skrämselretorik från kontorsstolstillverkarna?

Obs! Varning för nackont!

iPad må vara bra på att ersätta en Macbook för allehanda sysslor – inte minst webbsurfning – men det betyder inte att du kan använda den på samma sätt. Att sitta flera timmar med en dator kanske inte kan anses som det mest hälsosamma du kan göra, men med ett par korta pauser och bra hållning känner i alla fall inte jag av något direkt obehag. Värre är det med iPad. Titta på video i timmar är nog toppen (speciellt med ett stöd av något slag), men sitta och skriva (eller annat “jobb”) är en annan historia. Se upp så du inte får nackspärr eller värre.

Dag 9 Det kliar rejält i fingrarna efter mus och tangentbord. Har jag fått datorabstinens? Det är fortfarande kul att hålla på med iPad, och soffsurfande och mejlen funkar perfekt, men det är väldigt tydligt nu att en dator är vad som krävs för fotohantering, mer avancerad shopping (med prisjämförelser i listor och en massa hoppande fram och tillbaka mellan öppna flikar) och andra sysslor där det är tätt mellan inmatningarna.

Det är nog så jag får se det. iPad är bra på allt som är någorlunda passivt, men ju mer och oftare jag behöver knappa in text och göra annat som inte fått ett nytt, helt iPad-anpassat inmatningssystem, desto mer kommer jag sakna Macen.