När Apple bytte till Intelprocessorer 2006 växte det snart fram en hobby kring fenomenet ”Hackintosh” – olika tekniker för att köra Mac OS på en vanlig pc.

I början var hacken ganska grova och systemuppdateringar fick ofta hackintoshen att vägra starta eller på annat sätt sluta fungera så att användaren blev tvungen att börja om och installera igen. Idag finns enkla verktyg som ofta räcker ganska långt för att få igång datorn, speciellt om du klarar dig utan funktioner som Icloud och Continuity.

Dessutom finns det fler än ett sätt att köra Mac OS, vilket vi återkommer till lite längre ner i artikeln.

De första åren fanns en del farhågor om att hackintosh-utvecklingen skulle leda till att många användare skulle sluta köpa Macar och börja köra Mac OS på standard-pc, men det här visade sig ganska snart vara omotiverat. De allra flesta Macanvändare är ute efter Apples välkända enkelhet och pålitlighet, och hur mycket smidigare hackintosh än har blivit är det fortfarande en hobby som tar mycket tid och kräver att du sätter dig in i hur datorn fungerar.

Om tid är pengar kan en hackintosh bli en rejält dyr historia om processen i sig inte är en del av nöjet, och allt du vill bara är att ha en fungerande dator.

Några gånger har företag försökt tjäna en hacka på att sälja förinstallerade hackintosh-maskiner. Apple har då satt ner foton, men även om företaget inte hade gjort det är inställningen bland utvecklare inom hobbyn väldigt negativ till sådana försök.

Om du inte själv har installerat systemet och löst olika problem kommer du förr eller senare råka på något du står handfallen inför.

Hade hackintosh varit populärare kanske Apple hade ansträngt sig mer för att sätta käppar i hjulen, men som det är idag verkar företaget se genom fingrarna med det. Det kan också ha att göra med att det är svårt rent tekniskt att stoppa det, eftersom Macar använder standardkomponenter.

Hackintosh

Varför hackintosh?

För en del kanske svaret verkar uppenbart: Det är billigare än att köpa från Apple. Det stämde kanske rätt bra när det begav sig för ett drygt decennium sedan, men inte i dag.

De allra flesta som ger sig på att skaffa en hackintosh gör det med en hembygd dator och att köpa in den kostar naturligtvis mindre än en Mac med motsvarande komponenter. Undantaget är Imac 5K som i vissa utföranden blir billigare än något du kan bygga själv om du vill ha just en 5k-skärm.

Men många som bygger hackintosh äger redan flera Apple-produkter. En del gör det av den enkla anledningen att de vill testa. Andra är ute efter specifik hårdvara som Apple inte (längre) säljer. Med nya Mac Pro får Apple en riktig monsterdator för professionella användare, men någon som inte har den sortens krav men behöver ett par pci-expresskortplatser får nöja sig med en uråldrig Mac Pro eller ett externt chassi anslutet via thunderbolt och exempelvis en Mac Mini.

En inte oansenlig andel av hackintoshbyggarna skulle förmodligen föredra en Mac om Apple tillverkade något i stil med gamla Powermac G3/G4. Något med hårdvara som liknar Imac men med ett par pci-expresskortplatser, m.2-kortplatser för ssd:er och huvudsakligen utbytbara delar. Men för andra är själva utmaningen att få allt att fungera en stor del av behållningen.

Är det lagligt?

En orsak att hobbyutvecklare inte vill blanda in pengar i hackintosh-världen är den juridiska gråzonen fenomenet ligger i. Att köra Mac OS på annan hårdvara än Apples bryter mot användaravtalet, men den sortens avtal har inte testats ordentligt i domstol och det är inte troligt att Apple kommer stämma några enskilda användare. Risken för Apple är nämligen att domstolen dömer till användarnas fördel och ogiltigförklarar hela den delen av avtalet.

Så länge du skaffar Mac OS på laglig väg, det vill säga genom att ladda ner det från Mac App Store på en Mac du äger, är det mest din egen moral som sätter gränsen.

Så fungerar det

Att köra Mac OS på annan hårdvara än Apples innebär att du måste få Mac OS att känna igen alla komponenter, och att lura systemet att det kör på en riktig Mac.

Mac OS har ett par funktioner som ska se till att systemet bara startar på Macar. Men också en del egenheter som inte i sig är till för att försvåra för hackintosh-byggare, men ändå gör att det krävs diverse lösningar för att få igång datorn och alla delar.

Clover

För att över huvud taget kunna starta systemet krävs en så kallad bootloader, ett program som körs innan Mac OS kernel tar över och laddas direkt av datorns bios. Clover är bootloadern de allra flesta använder idag. Programmet laddar bland annat Virtualsmc, en emulering av Macens smc-chipp (motsvarigheten till pc:ns bios).

Det krävs bland annat därför att Mac OS använder den äldre efi-standarden och inte uefi som är det normala idag, men också för att härma en specifik Mac-modell så att funktioner som kräver till exempel ”minst en Imac från 2015” fungerar.

Clover används också för att läsa in olika kernel extensions – tillägg till Mac OS kärna som ger stöd för hårdvara och andra funktioner – och för att modfiera dsdt-tabellen. Dsdt är en xml-formaterad tabell över all hårdvara i datorn som ofta har optimeringar för Windows som gör att det fungerar dåligt eller inte alls i Mac OS.

Hackintosh-laptop
Hackintosh på laptop – betydligt krångligare.

Från någorlunda enkelt till nästan omöjligt

Hur svårt det är att installera och köra Mac OS på en viss pc beror på vilka komponenter som sitter i den. Ju närmre en riktig Mac desto färre modifikationer krävs. Stationära maskiner med standardkomponenter är enklast, laptops med speciallösningar svårast.

Intel-processorer är betydligt enklare att få igång än AMD-diton.

För ett hemmabygge, som är det vanligaste, gäller det att kolla upp de komponenter du väljer så att du vet att de kan fås att fungera i Mac OS. Det viktigaste här är moderkortet, där det enklaste är att kolla upp vad andra har använt och välja ett populärt alternativ som många har lyckats med. Det handlar bland annat om att det ska ha passande ljud- och nätverkskretsar.

Grafikkort är också viktigt. Nvidia-kort fungerar till exempel bara med High Sierra eller tidigare, och för AMD-kort måste Mac OS ha en inbyggd drivrutin eftersom AMD inte utvecklar några egna. Tack vare Apples stöd för egpu har stöd för till exempel Radeon VII och senast Radeon RX 5700 lagts till i systemet trots att de inte ingår i någon Mac Apple säljer.

Den som redan äger en pc kan så klart försöka att förvandla den till hackintosh. Då är det viktigt att säkra den fungerande Windows-installationen, helst genom att ta ut den hårddisk eller ssd den ligger på ur datorn och använda en tom ssd för Mac OS.

Qemu/kvm
Mac OS Catalina i en virtuell maskin på Linux.

Virtualisering – den andra hackintosh-metoden

De senaste åren har ett helt annat sätt att köra Mac OS på pc dykt upp och blivit ett gångbart alternativ för en del användare. Det handlar om att köra systemet i en virtuell maskin ovanpå ett annat operativsystem. Det fungerar skapligt i Windows om prestanda inte är viktigt, men med Linux och qemu/kvm förlorar du nästan ingen prestanda.

För att få det här att fungera krävs en stationär dator med processor och moderkort som stödjer virtualisering av hårdvara (Intel VT-d eller AMD-Vi) och iommu, som gör det möjligt för Linux-kärnan att tilldela en virtuell maskin direktåtkomst till olika hårdvarukomponenter som pci-expresskort.

Hur krångligt eller enkelt det är att komma igång med detta varierar också, men utan Linux/Unix-vana kan du få problem.

En fördel med metoden är att du kan skapa kopior av virtuella maskiner och experimentera med, till exempel för att testa en uppdatering av Mac OS utan att riskera att datorn inte startar längre. Det gör det också möjligt att köra Windows och Mac OS sida vid sida i varsin virtuell maskin med varsitt grafikkort för maximal prestanda i båda utan att starta om datorn.

Mac Pro
Mac Pro visar att Intel-processorer kommer stödjas i Mac OS i många år till, även om några Macar går över till Arm-processor.

Framtiden för hackintosh

Att uttala sig om framtiden för en hobby som hackintosh är en aning vanskligt, eftersom vi inte vet vad Apple har i planerna och hur det kan påverka möjligheten att installera nya Mac OS-versioner på standardhårdvara.

Ett orosmoln är Apples T2-chipp. Om företaget någon gång i framtiden släpper en version av Mac OS som kräver chippet – och förutsett att ingen har lyckats emulera det – kan det effektivt stoppa hackintosh-installationer. Men Apple säljer fortfarande Macar utan T2 (nya Imac till exempel) så det kommer dröja ganska många år innan det kan bli aktuellt.

Det går också rykten om att Apple kan vara på väg att börja övergå till egenutvecklare Arm-processorer istället för Intel. Hur det blir med den saken återstår att se, men med tanke på att storsatsningen som är nya Mac Pro inte ens har släppts än och garanterat kommer stödjas i många år framöver är det inget att vara speciellt orolig över.