Trots att nästan allting i Mac OS X har förändrats och förfinats till näst intill oigenkännlighet sedan den första versionen släpptes för sex år sedan har ett program stått i stort sett orörlig, och det är inte vilket program som helst utan själva navet i användarupplevelsen: Finder. Programmet är nog den enskilda del av Mac OS X som flest användare har klagat på genom åren, och det är därför med glädje som vi installerar Leopard och ser att Apple till slut har rättat till många av de gamla bristerna.

Findern i Leopard lånar mycket av sitt utseende och gränssnitt från iTunes. Steve Jobs lär för flera år sedan ha sagt till Apples anställda att det är viktigt att de lär sig iTunes, och nu vet vi varför. Sidopanelen i Finder är direkt tagen från musikspelaren, men istället för Spellistor och iTunes Store hittar vi Enheter, Delat, Platser och Sök Efter. Under Enheter hamnar alla interna och externa hårddiskar, USB-minnen och andra lagringsenheter som kopplas in direkt i datorn.

Delat visar de datorer på det lokala nätverket som kan hittas via Bonjour. När du klickar på en delad dator ansluts du numera automatiskt som Gäst och får direkt åtkomst till dennas Delad-mapp. Om du vill logga in som en användare på datorn trycker du helt enkelt på knappen “Anslut som...” och skriver in namn och lösenord.

Platser fungerar som i tidigare versioner av Finder. Till att börja med ligger här användarens hemmapp, Skrivbord, Program och Dokument. Vill du lägga till fler mappar är det bara att dra dessa hit och för att ta bort en mapp drar du den utanför listan och släpper.

Sök Efter är en samling smarta mappar, eller med andra ord mappar vars innehåll styrs av en Spotlight-sökning. Vid installation ligger här mappar som visar vad som öppnats idag, igår, och i förra veckan, samt mappar som visar alla bilder, filmer och dokument på hårddisken. Det går enkelt att skapa nya genom kommandot “Ny smart mapp” i Arkivmenyn, och dessa läggs automatiskt till i sidopanelen om du inte kryssar ur det alternativet i dialogrutan som kommer upp när du sparar.

Den nyhet i Finder som det talats om mest är Cover Flow, som fungerar som i en iPhone eller iPod touch. Användbarheten är något begränsad, men där den fungerar är funktionen väldigt praktiskt. Ställ dig i en mapp full med bilder och Cover Flow gör det mycket lätt att hitta rätt. Vad som gör det hela desto bättre är att ikonerna i Finder numera inte är statiska bilder utan dynamiska förhandsvisningar av filernas verkliga innehåll. Du kan med andra ord se vad en presentation innehåller, och om du förstorar Finder-fönstret följer ikonerna med och blir så stora som din skärmyta tillåter.

Apple har fixat till några egenheter i Finder som tidigare stört användarupplevelsen. Borta är till exempel den tidigare så enerverande oförmågan att hålla innehållet i en mapp konsekvent uppdaterat.

Vissa problem kvarstår dock. Finder kan fortfarande inte komma ihåg en standardinställning för hur ett nyöppnat fönster skall se ut. Istället kommer den ibland ihåg den form som du senast hade och ibland den form du försökt ställa in som standard. Om du i Visningsalternativ i Innehållsmenyn väljer “visa alltid i kolumnvy” förväntar du dig kanske att alltid mötas av just kolumnvy när du öppnar ett nytt fönster, men så är inte fallet. Om du byter till Cover Flow-visning glömmer Finder nämligen bort denna inställning och nästa gång du öppnar ett fönster visar detta Cover Flow. Byter du istället till att visa som lista eller som ikoner behålls däremot inställningen.