När det gäller framtida produkter brukar Apples högkvarter vanligtvis vara tätare än Fort Knox. Ändå visades AppleTV upp redan i september förra året, då i form av en prototyp med arbetsnamnet iTV. Anledningen till detta undantag, förklarade Steve Jobs, var att Apple ville visa sina storslagna visioner om den nya tidens underhållning i hemmet. Publiken applåderade artigt när iTV, eller Front-Row-på-burk, demonstrerades.

Nu har den färdiga produkten landat i vårt testlabb, och har egentligen inga funktioner som vi inte redan kände till. För dig som missat hela hypen drar vi en snabb uppdatering: Du har en tv. Du har en Mac. Du vill titta på film. Som av en händelse har du också en Apple TV, som du nu fiffigt kopplar till din tv (eller projektor för den delen). I en handvändning kan du från din favoritplats i soffan nå alla filmer, bilder och musik du har i din Mac.


Men vänta nu, säger vän av ordning. Kan jag inte bara koppla min Mac direkt till dumburken, som jag altid gjort? Och vän av ordning har en poäng – det är nämligen precis vad du kan. Så hur ska Apple motivera kunderna om att byta ut sladden mot en ny för 2 795 kronor inklusive moms? Det magiska ordet är “förpackning”. Inte som i “mjölkpaket” utan mer som ett ord man tänker sig att världsvana it-strateger (vad går det yrket ut på för övrigt?) nämner på lunchen. För inte kan det väl vara funktionerna? Låt oss titta närmare på den tekniska biten:

AppleTV är alltså den felande länken mellan dator och tv. Och inte bara en dator, utan fem. Mac och PC kan blandas hej vilt, och varje dator kan i sin tur kopplas till upp till fem AppleTV-enheter. (Du som var rädd för att få ännu ett i-landsproblem på halsen kan alltså släppa taget om papperspåsen du skulle hyperventilera i.) Kopplingen till datorerna sker trådlöst eller via vanlig ethernetkabel, och här märks också att Apple verkligen ansträngt sig för att visa att AppleTV inte är en renodlad Macprodukt. Apple TV har nämligen, som första Applepryl någonsin, stöd för 802.11a-standarden. A-standarden slog aldrig på Mac, men är inte helt ovanlig bland pc-användare som bytte upp sig från 802.11b-standardens låga hastighet, långt innan 802.11g tog över. (b och g stöds förstås också.)

Själva installationen kunde inte varit enklare. Vi kopplar in strömsladden, sedan en hdmi-kabel till vår plasma-tv, och sedan är AppleTV igång. För att nu kunna titta på något vettigt har vi två vägar att gå: antingen kan vi fylla den interna hårddisken, eller strömma materialet från en ansluten dator. För att kunna få full glädje av sin AppleTV bör man alltså ha en trådlös router med a- eller g-hastighet. Det är nämligen vad som krävs för att strömma film och musik från anslutna datorer. Strömningen fungerar faktiskt riktigt bra, så länge inget stör överföringen flyter musik och filmer helt ryckfritt. (Bilder kan inte strömmas, utan måste läggas över på hårddisken i AppleTV för att kunna beskådas.)

Om man inte har en router, men väl en dator med trådlöst nätverkskort kan man skapa ett dator-till-datornätverk, så kallat ad-hoc-nätverk på teknikspråk. Då kan man synka musik, film och bilder med sin AppleTV, vilket innebär att hårddisken ständigt hålls uppdaterad med ditt musik- bild- och filmbibliotek. Om man bortser från tiden för överföringen är själva synkroniseringen blixtsnabb; lägg till en låt i iTunes och AppleTV får omedelbart en kopia på hårddisken. En petitess vi stör oss på är att man manuellt måste välja källa. Om du har flera anslutna datorer och vill lyssna på en speciell låt måste du alltså veta vilket av iTunesbiblioteken låten finns i, eller om den rentav ligger på den interna hårddisken. Visserligen är det enkelt att klicka fram ett annat musik- eller filmbibliotek, men det hade varit betydligt smartare om allt bakats ihop till ett enda stort, sökbart bibliotek.


Ett alternativ, det absolut bekvämaste, vore förstås att lägga över allt på den interna hårddisken, så att man alltid har sina filmer, bilder och låtar till hands, även om man råkat glömma Macbooken på jobbet. Därför är det riktigt illa att Apple snålat in så hårt på den inbyggda hårddisken: I en tid när till och med iPodar har hårddiskar på 80 gigabyte har AppleTV fått nöja sig med hälften. Det räcker inte långt – 160 gigabyte hade känts mer lagom, helst ännu mer. Ett alternativ skulle kunna vara möjligheten att koppla in en extern disk via usb-porten, men någon sådan lösning stöds inte idag. Usb-porten är för övrigt helt utan funktion för användarna, den används bara för “service och felsökning” av Apples tekniker.

Du har kanske noterat att vi hela tiden pratar om att titta på film - det är en sanning med modifikation. I USA kan man nämligen köpa film och tv-serieavsnitt på iTunes Store, den möjligheten har inte vi i Sverige. Det må låta som ett väldigt litet problem, men är allt annat än betydelselöst. AppleTV fungerar nämligen, något förenklat, endast med filmtyper som iTunes klarar. I klarspråk: glöm divx, xvid, dina rippade dvd-filmer och i princip allt du har i filmväg på hårddisken. Faktum är att till och med iTunes klarar fler format: vi hade flera musikvideor som till vardags fungerar utmärkt i iTunes (vanliga Quicktimefilmer, mpeg-1), som AppleTV vägrade att befatta sig med. Trist.

Utan köpfilmer på iTunes Store tappas en stor del av tjusningen med AppleTV - att titta på våra egengjorda iMovie-alster räcker liksom inte. Att koda om filmbiblioteket är ett alternativ, men det är knöligt – och orkar man det? AppleTV faller helt mellan stolarna här: Hardcorenördarna vill ha stöd för allehanda obskyra format, undertexter, vob-filer och så vidare, medan hemanvändarna, den stora massan, bara vill att det ska vara enkelt och billigt. I sin nuvarande utformning passar AppleTV inte någon av grupperna.


Det råder ingen tvekan om att AppleTV är en skön pryl, med skyhög potential dessutom. Den dagen Apple börjar sälja film och tv-serier i Sverige blir det intressant på riktigt. Till dess är Apple TV tyvärr inte mycket mer än en burk med Front Row och vi kan inte rekommendera den.


Så här tänker sig Apple att mediamaskinen ska användas.

  • Större hårddisk för att kunna skapa det slutgiltiga multimediebiblioteket.
  • Anslutning för extern hårddisk. Hur stor den interna hårddisken än är, är det ändå bara en tidsfråga tills det är fullt.
  • iPoddocka så att gäster enkelt ska kunna visa upp sina filmer och bilder på vår tv.
  • Möjligheten att köra ethernet och trådlöst samtidigt. Idag kopplas det trådlösa nätet bort när en ethernetkabel stoppas in i kontakten.
  • Inbyggd trådlös router. Airport Express var en bra början, nu är det dags att ta steget fullt ut!
  • Direktåtkomst till iTunes Store. Varför måste vi gå omvägen via datorn när vi ska köpa låtar?
  • Stöd för insticksprogram. Ge de fristående utvecklarna chansen att fixa användbara pluggar; som stöd för fler videoformat, undertexter, andra teman för gränssnittet, fler skärmsläckare och så vidare.
  • Inbyggd dvd-spelare, så att vi kan kasta ut vår separata dvd som bara tar upp plats.

Mer om AppleTV:

Fakta

Funktion: Trådlös mediehub.
Tillverkare: Apple
Pris: 2 795 kronor.
Systemkrav: OS X 10.3.9 (eller Windows XP SP2), iTunes 7.1, nätverksrouter (gärna trådlös), bredband, tv eller projektor.

Bra koncept.
Utmärkt gränssnitt.
Mycket lätt att använda.

 Inga filmer på svenska iTunes.
Ingen inspelningsfunktion.
Få videoformat stöds.
Ingen strömning av bilder.
För liten hårddisk.
Högt pris.

 
  • HDMI (digitalt video och ljud)
  • Komponentvideo
  • Optiskt (digitalt) ljud (Toslink)
  • Analogt ljud (rca)
  • Ethernet (10/100)
  • Usb 2.0 (endast för Apples bruk)
  • Trådlöst nätverk 802.11a/b/g/n (videoströmning kräver 802.11a/g/n)

Video: H.264 (max 1280x720 i 24 fps, 960x540 i 30 fps) mpeg-4 (max 720x432 i 30 fps).
Bilder: Jpeg, gif, tiff, png, bmp.
Ljud: AAC (16–320 Kbit/s), mp3 (16–320 Kbit/s & VBR), Apple Lossless, aiff, wav.