Är det något som definierar gränssnittet på Mac så är det menyraden. Den har fyllt de översta pixlarna på alla Macar sedan 1984 och i alla versioner av Mac OS. Även om många program i dag använder verktygsfält i fönstret eller på andra sätt kringgår menyraden som det grundläggande sättet att interagera är det fortfarande en grundbult i de flesta program.

Missa inte: Allt vi vet om nya Macbook Pro

Förutom menyerna för det aktiva programmet till vänster har menyraden en annan funktion. Till höger ligger ikoner med genvägar för olika systeminställningar och för så kallade menyradsprogram – vanliga program som placerar en ikon i menyraden för snabbare åtkomst eller för att visa information direkt i menyraden. Med Istat Menus kan du hålla koll på systemresurser, med 1Password kommer du åt alla dina sparade lösenord, med Dropbox kan du följa synkroniseringsprocessen. Apples inbyggda menyradsprogram är till exempel wifi, bluetooth, Time Machine och högtalarvolym.

Lite väl många ikoner
Här är allt undertecknad har just nu i menyraden, från vänster till höger: Boom 2, Textexpander, Dropbox, 1Password, Timing, Arq Backup, Spotifree, Flux, Pulse Secure (vpn), Unclutter, Onedrive, Keyboard Maestro, Istat Menus (6 ikoner), airplay, bluetooth, vpn, Time Machine, volym, wifi, tangentbordsspråk, tid/datum, användare, Spotlight, Notiscenter. En ganska saftig samling.

De här möjligheterna gör menyraden väldigt flexibel, men det blir också väldigt enkelt att fylla den med alldeles för många ikoner. Det gör det svårt att hitta vad du letar efter, och det aktiva programmets menyer har alltid företräde så om alla ikoner inte får plats kommer de längst till vänster att vara dolda tills du byter till ett program med färre menyer.

Om du har en 27-tums Imac eller en extern högupplöst skärm har du så gott om plats i menyraden att du kanske inte ställs inför kravet att behöva rensa för att kunna se alla. Men även då kan det vara befriande att bara ha de ikoner du verkligen behöver.

Sida 1 / 2

Innehållsförteckning