Funktionen visades upp som en del av nya iMac och Mac Mini, men är i själva verket bara en del av Mountain Lion och dess Core Storage-teknik.
Utvecklaren Patrick Stein ville se hur det hela funkar och om han kunde få igång en Fusion Drive på sin gamla Mac Pro, så han installerade en 120 gigabyte stor ssd och pluggade in en 750 gigabyte stor usb-hårddisk. Största möjliga prestandaskillnad mellan de båda diskarna alltså.
Efter lite fipplande i terminalen, huvudsakligen med programmet diskutil, hade han en fungerande Fusion Drive. Vidare testande visade att den fungerar som Apple marknadsför den – data som läses in ofta flyttas automatiskt över till ssd:n medan data som inte läses in ofta flyttas till hårddisken.
Dessutom kunde Stein visa att tekniken fungerar på en väldigt låg nivå – på själva lagringsblocken som utgör hårddisken eller ssd:n – vilket innebär att den resulterande ”logiska enheten” inte behöver formateras som Apples hfs-format utan till exempel kan formateras som det mer moderna zfs.
Chansen att det snart kommer program som hjälper dig att fixa en egen Fusion Drive utan att behöva meka i terminalen får sägas vara hög.

























