Utvecklaren Rainer Brockerhoff har undersökt kontakten, och rapporterar om hur Apple har designat kabeln och kontakten för att lyckas med detta.
Lightning-sladden har åtta kontakter, mot den gamla sladdens 30. För att åstadkomma samma funktionalitet har varje sladd ett chip som gör att kontakternas funktion kan väljas utifrån vad som är inkopplat.
För det första innebär det att sladden kan kopplas in utan att ta hänsyn till vilken sida som är upp och vilken som är ner. För det andra kan olika inkopplade tillbehör som behöver olika typer av signaler hanteras utan behov av en massa specialiserade kontakter. Genom att skicka all data i sladden som digitala signaler kan i princip vad som helst kopplas in.
Förutom att möjliggöra en liten och väldigt flexibel kontakt gör detta att Lightning tills vidare är helt begränsad till Apples sladdar – eftersom ingen annan vet hur chipet i den fungerar – och den som fått för sig att spara en hacka på att köpa billiga tredjepartssladdar bör tänka om.
Brockerhoff menar också att tidigare rykten om att Lightning har en "autentiseringskrets" är struntsnack. De kretsar som sitter i sladdarna är helt enkelt till för att styra överföringen av data och valet av hur de åtta kontakterna ska användas.

























