Har din halvt dyslektiske motspelare i Wordfeud helt plötsligt börjat kontra med ord som ”fontanell”, ”xylofon” och ”fanzine”? Då finns det starka skäl att misstänka att han eller hon laddat hem en så kallad ”fusk”-app som tipsar om poänginbringande ordförslag. ”Helt okej”, säger vissa – ”oförlåtligt”, tycker andra. Men oavsett vilken kategori man tillhör är det bara att acceptera faktum. Så fort ett iPhone-spel slår igenom och blir poppis kommer det snart att poppa upp appar som ger vinsttörstande spelare lite hjälp på traven.
Fusk är knappast ett nytt fenomen. Om din fuskande Wordfeud-kompis hade levt under 1800-talets vilda västern och blivit påkommen skulle bestraffningen kunnat innebära galgen. Ett annat straff ryktas ha varit att bli doppad i tjära för att sedan rullas i fjädrar.
I dag tillämpar de flesta kulturer mer civiliserade straff för olika sorters fusk. Här i Sverige hamnar till exempel skattefuskare i fängelse, tentafuskande studenter riskerar avstängning och idrottsfusk som till exempel dopning leder till avstängning och förlorade medaljer.
För att inte tala om hur förödande konsekvenserna för ens fortsatta anseende kan vara – något som naturfotografen Terje Hellesø nog kan skriva under på. Förutom polisanmälan och tillbakatagna priser har han förlorat all trovärdighet och troligen hela sin karriär som naturfotograf efter att några av hans bilder avslöjades som montage förra året.
Bygger på gemensamma regler
Men att fuska i spel då? Varför får och ska man inte göra det? Det står inget som helst i lagboken om bestraffning för fusk i sällskapsspel.
– Sällskapsspel bygger på att spelarna har kommit överens om vissa gemensamma regler, förklarar Robert Östling, nationalekonom som bland annat forskar i spelteori vid Stockholms universitet.
– Det gäller då att vinna inom ramen för dessa regler. Ibland kan dock vinnarinstinkten ta överhanden, vilket vi till exempel ser hela tiden i sportvärlden, och det är därför det oftast finns en domare som avgör om regelbrott har skett. I sällskapspel är reglerna ofta tydliga och vi observerar varandra så att vi direkt kan tillrättavisa en motspelare som fuskar.
Här är alltså straffet moraliskt betingat och bygger på deltagarnas känsla av rätt och fel. Ingen har hamnat i fängelse av att bryta mot reglerna i Monopol – men risken att bli påkommen och den påföljande skammen ska förhoppningsvis vara tillräckligt för att man ska hålla fingrarna i schack.
Här pratar vi fortfarande om den fysiska varianten av spel, men vad händer då när du och din motspelare inte befinner er på samma plats? När ni inte kan granska och hålla koll på varandra?
– Med sällskapsspel som spelas utan fysisk samvaro uppstår nya utmaningar, säger Robert Östling. Vi har då inte längre möjlighet att observera varandra, vilket ger betydligt större utrymme för fuskande utan risk för att bli upptäckt. Dessutom kan blotta misstanken om att motspelaren fuskar göra att vi själva tar till samma hjälp och försvarar oss med att den andra började.
Han tar även upp en annan faktor, nämligen oklarheter kring spelets regler.
– Benägenheten att ladda hem en så kallad fusk-app kan även förstärkas av att spelets regler är luddiga. I Wordfeud till exempel finns vad jag vet ingen regel mot att använda hjälpmedel som ordböcker och särskilda appar. När vi inte träffas i verkliga livet och kan diskutera igenom spelets regler tillsammans innan vi kör
i gång kan det råda delade meningar om vad som är tillåtet och inte.
