Pagehand - smidig ordbehandling

Till skillnad mot Word kryllar det inte av knappar och fält. Gränssnittet är föredömligt rent och enkelt.

Jag tror jag har en liten grej för ordbehandlare. Allt sedan jag snubblade över en vettig texteditor tidigt 90-tal så har jag testat en väldig massa olika sätt att hantera min text. När Macen tågade in och vände upp och ned på allt växlade jag tidigt mellan den medföljande Textredigeraren och Google Docs. Senare dök xPad upp, men den håller egentligen inte för de tillfällen när man behöver designa dokumenten lite mer. Ja, det finns alternativ från Apple och Microsoft, men Office-sviter är inget jag vill köra om jag kan undvika det.

Så när Pagehand dök upp - det här är version 1.0 - så blev jag intresserad. Dels på grund av min lustiga störning, och dels för att den tar ett litet annat grepp.

Först och främst, Pagehand sparar dokumenten i pdf-format. Det betyder att jag får det lite bökigt när jag vill byta till en annan ordbehandlare och den inte tycker det är kul att öppna pdf-filer, men å andra sidan så kan jag lätt skicka min fil till någon utan att fundera på om den går sönder eller renderas konstigt för att personen ifråga inte har de nödvändiga typsnitten. Egentligen är jag emot den här typen av inlåsningar, men samtidigt så har jag svårt att inte tycka om attityden här. Skriv, spara, skicka - that’s it. Å andra sidan kan man påpeka att spara som PDF är standard i OSX, så i längden är det kanske inte så smart.

Jag gillar även principen som Pagehand är designad efter. Inga verktygsfält med femtioelva fula knappar här, istället har du en mängd inställningsmöjligheter i kolumnen till vänster om ditt dokument, med nödvändig text- och styckeformatering ett klick bort. Allt du ofta behöver göra är precis där, ett klick bort. Även toppmenyn är smart - ett mindre antal ikoner enbart vilket gör den ren och fin. När du klickar på exempelvis Section-ikonen så byts hela toppmenyn ut mot inställningarna för just Sections, och när du är klar klickar du bara i dokumentet igen så försvinner de. Inga onödiga dialoger här inte.

Dessutom kan du välja om du vill ha dina öppna dokument som tabbar i ett programfönster, eller som flera olika fönster. En annan bra grej med Pagehand är att du kan se ditt dokument sida vid sida (eller över och under) med sig självt, en funktion som är vanlig i texteditorer avsedda för kodning. På det sättet kan man snabbt jämföra passager, synnerligen användbart för längre dokument.

Det fortsätter så. Om du som jag har en tendens att hamstra typsnitt kan du med lätthet välja vilka som ska finnas tillgängliga i Pagehand via inställningarna - välj vilka grupper som ska in med enkla kryssrutor. Enkelt och bra, och begränsat på det sätt du vill.
Så är Pagehand perfekt redan i 1.0? Nej, självfallet inte.

Tabellhanteringen är inte direkt idealiska, även om det är lätt att infoga just tabeller så kunde det vara lite smidigare. Dessutom har programmet kraschat några gånger i samband med just den sortens element. Andra irritationsmoment är vissa renderingsproblem med texten, som så många gånger förr tappar man fötterna på bokstäverna ibland, i synnerhet om man rullar upp och ner i dokumentet mycket, eller flippar mellan Spaces mycket. En annan sak jag saknar är teckenräkning, som så många andra program så räknar Pagehand bara ord.

Pagehand ger mersmak, trots att det än så länge saknar funktioner för fotnoter och vettiga index, såväl som textlådor och liknande. Om du är en avancerad Word-användare kan du knappast slänga ut Microsofts ordbehandlare än, men har du nästan klarat dig med OS X egna Textredigerare så kan det här mycket väl vara ett naturligt nästa steg.

Fakta Pagehand

Info: pagehand.com
Version: 1.0.6
Pris: 280 kr (normalpris 350 kr).
Systemkrav: OS X 10.5

• Snyggt. Sparar i PDF.
• Snabbjobbat gränssnitt.

• Saknar en del funktioner.
• Inte helt stabilt.