Powerpoint - klar uppryckning

Man brukar ju säga att efterapning är det uppriktigaste beröm man kan få. I så fall borde utvecklarna i Apples iWork-team känna sig gränslöst beundrade av kollegerna/ärkerivalerna vid Mac BU (The Mac Business Unit) hos Microsoft.

Överallt i den nya Office 2008-sviten anar man inspiration från iWork-programmen – allt från funktioner, och gränssnitt till bildteman och bildeffekter. Inte minst gäller detta Powerpoint.

Om du har testat den nya Windowsversionen (Powerpoint 2007) vet du vad jag talar om: världens mest spridda presentationsprogram lever inte längre kvar i 1990-talet när det gäller utseende och känsla. Borta är pastellfärger, tafflig 3D och platta skuggor – istället får vi moderna färgskalor, transparens, subtila toningar, realistiska djupeffekter och »äkta« speglingar och fallskuggor. Kort sagt: programvaran för 5000 kronor har nu samma grafiska möjligheter som sharewareprogram för tvåhundra spänn har haft i ett par år.

Splittrat intryck
Samtidigt måste jag erkänna att jag är något förvirrad när detta skrivs, eftersom programmet är en smula schizofrent. Å ena sidan är det macigt och trevligt med verktygsfält, dynamiska stödlinjer och genväg till iPhotobiblioteket. Å andra sidan är det microsoftigt och trist med överbelamrade paletter och ryckig respons när man släpper objekt på arbetsytan.

En Windowsinspirerad nyhet är det så kallade Elementgalleriet, nära besläktat med Fluent-användargränssnittet (a.k.a. The Ribbon) i Office 2007. Det har sina fördelar, men tar också upp rätt mycket skärmyta och bidrar en hel del till plottrigheten.

Annat som förvirrar är frånvaron av funktioner som man vant sig vid. Under min tid med recensionsexemplaret har jag bland annat inte lyckats lista ut hur jag ska ladda ner nya bilder från Office Online till clipart-biblioteket.

Och programmet Graph saknas – istället körs Excel igång när man ska skapa diagram. Bra eller dåligt? Har inte bestämt mig! Men jag tolkar båda dessa exempel som tecken på att Powerpoint 2008 egentligen bara representerar första fasen i en större omvandling.

När jag skrev om Powerpoint 2007 för Windows i en annan tidning föll det sig naturligt att ropa »hurra!« eftersom skillnaden mot 2003-versionen var så slående. När det gäller Mac OS är läget naturligtvis helt annorlunda: ett test måste förr eller senare utmynna i frågan: »Är det lika bra som Keynote?«. På den frågan kan jag kategoriskt svara: »nej, inte på långa vägar«.

Ni må tycka att jag tjatar, men under mina 21 år som Mac OS-användare har jag aldrig stött på ett program som är så enkelt och … hur ska jag uttrycka det? … angenämt att jobba med som Keynote. Och även om bildteman och bildlayouter i PPt 2008 definitivt är snyggare än dem från tidigare versioner så är de knappast av samma klass som Apples.

Långt fram till Keynote
Utvecklarna vid Microsofts Macenhet har kämpat på väl, men avståndet är fortfarande stort fram till Keynote där framme i täten. För att summera vad de uppnått med Powerpoint 2008 travesterar jag det som astronauten Neil Armstrong sa när han för första gången satte ner sina moonboots i måndammet: »Ett stort steg för Microsoft, men ett litet steg för Mac OS-användarna«.


Funktion: Presentationsprogram.
Systemkrav: : G4 500 MHz; Mac OS X 10.4.9; 512 MB RAM; 1,5 GB diskutrymme (kraven gäller hela Office-sviten).

Fördelar:
Funktionsrikt & fyllt av möjligheter
De facto-standard

Nackdelar:
Osmidigt
Växlar mellan elegant och stillöst

Betyg:

---

Läs även testen av:

• Word
• Excel
• Entoruage (kommer i morgon)