Fetingdiskarna Ultramax Pro och Drobo

Det verkar gå inflation i maxade produktnamn just nu. För ett tag sedan släppte LaCie en enorm extern hårddisk som fick namnet Big Disk Extreme, och när Iomega nu ger sig in i matchen kontrar man med »Ultramax Pro«. Heja.

Det fåniga namnet till trots har vi att göra med en ytterst seriös disk. På baksidan av den Powermac G5-plagierade lådan hittar vi en firewire 400-kontakt, två firewire 800-kontakter och en usb 2.0-port. Men det viktiga hittar vi inuti lådan: två stycken stora och snabba stridsplan till hårddiskar på 750 gigabyte vardera slåss om att få hantera dina data i 7200 varv per minut.

Eftersom s-ata-diskarna är RAID-kopplade arbetar de simultant, vilket ger riktigt fina prestanda. Vi provade att kopiera en fil på exakt 2 gigabyte, vilket Ultramax fixade på 43 sekunder via firewire 800, 1 minut och 8 sekunder via firewire 400 och drygt två minuter när vi använde usb 2.0. Återigen ett bevis på att firewire är helt överlägset usb, även om specifikationerna på papperet är snarlika för firewire 400 och usb 2.0.

Lådan i aluminium är ytterst stabil, och om du av någon anledning känner för att expandera ditt lagringsbibliotek med ytterligare en Ultramax Pro går det att stapla fler enheter på varandra. En smart funktion är att diskarna ligger i egna kassetter och med en enkel vridning kan dras ut på baksidan för att bytas, även under drift (så kallat hot-swap).

Bra backup
Du kan välja mellan RAID-nivåerna 0 och 1. Noll står för striping, vilket betyder att båda diskarna jobbar parallellt och ger högst prestanda, men ingen säkerhet. Nivå ett betyder mirroring, och där speglas alltså den ena hårddiskens innehåll på den andra. Det betyder att om den ena disken kraschar är det bara att dra ut den och skjuta in en ny, men kostnaden för detta är att du bara får 750 gigabyte lagringskapacitet. Den andra disken används ju som säkerhetskopia.

Iomega skickar med backupprogrammet Retrospect Express, och det är ett kompetent program. Använder du OS X 10.5 kan du i stället använda dig av Time Machine, som så fort vi kopplat in disken undrar om den får användas som säkerhetsvolym.
Under användandet av Ultramax Pro störde vi oss egentilgen bara på tre detaljer: avsaknaden av en extra firewire 400-kontakt gör det omöjligt att koppla in fler diskar på kedjan om även anslutningen till datorn ska ske via samma kontakt. Det andra är att disken är högljudd, både skrivning och läsning ackompanjeras av ett vasst skärande läte, och vi undrar nästan om det sitter hårddiskar eller vinkelslipar i lådan. Det tredje är att hårddiskens fläkt (rätt högljudd även den) aldrig går i vila. Till och med på natten, med en sovande Mac, snurrar fläkten vidare. Onödigt, eftersom själva diskarna går i vila och inte behöver kylning då de står still.

MacWorlds köpråd
Ultramax är en rejäl och bra extern lagringslösning, och definitivt en produkt vi gillar. Det enda som hindrar oss från att rekommendera ett köp är priset. LaCie erbjuder en snarlik lösning för nästan en tusenlapp mindre i sin Big Disk Extreme. Ett annat billigare alternativ, om än inte lika smidigt, är att du köper två externa 750 GB-diskar med Firewire och gör en egen RAID-lösning i Skivverktyg.

FAKTA | ULTRAMAX PRO
Funktion: Extern hårddisk med RAID-möjlighet.
Tillverkare: Iomega.
Pris: 5 400 kr (1,5 TB), 2 800 kr (1 TB).
Systemkrav: OS X 10.3, inbyggt usb eller firewire.

Snabb, snygg, mycket rymlig.
  Endast en fw400-port, högljudd, dyr.

---

Vi måste erkänna att vi blev lite skeptiska när Wolf Fernlund, Drobos svenske importör kontaktade oss. »Världens första hårddiskrobot« låter fånigt, berättade han på telefon, »men låt mig komma och visa vad prylen kan göra. Den är helt unik.« Ett möte senare har vi Drobo på skrivbordet, och är beredda att hålla med. Drobo är den smartaste externa hårddisken vi hittills provat.

Hårdiskrobot är ett ganska meningslöst ord, så låt oss ta en titt på vad som skiljer Drobo från en vanlig hårddisklåda. En vanlig extern hårddisk är som bekant en hårddisk monterad i ett chassi som kopplas till datorn med usb eller firewire. Nästa steg, om man vill lyxa till det, är ett så kallat RAID-system, där två eller flera hårddiskar monteras i en låda som kopplas till datorn. Beroende på vilken RAID-nivå man väljer kan man bestämma om man vill ha maximal säkerhet eller prestanda. Drobo är en vidareutveckling av idén.

Allt är säkerhetskopierat
Det är en låda med plats för fyra vanliga s-atahårddiskar, som skjuts in som videoband precis som de är. Inga skruvar, skenor eller liknande behöver monteras. Fronten sitter fast med magneter och lossas på en sekund. Det går att köra Drobo med enbart en hårddisk, men det är när man använder två eller fler som det roliga börjar. Drobo ser nämligen till att allt du lägger på den säkerhetskopieras. Det går till som så att alla filer du lägger på den (Drobo kommer upp som en enda skiva på skrivbordet) sprids ut på de hårddiskar du stoppat in.

Om en hårddisk av någon anledning kastar in handduken, markeras detta med en röd diod. Mer dramatiskt än så är det inte: du matar ut disken, stoppar in en ny och dina filer kopieras över.

Likaså om du vill byta ut en hårddisk mot en större, ta bara ut den minsta, och tryck in en ny på dess plats. Drobo ser automatiskt till att inga filer förloras, och att den nya får säkerhetskopior på allt. Vi provar att dra ut en hårddisk samtidigt som vi spelar upp en film, och filmen hackar inte ens till. Alla filer på hårddisken vi drog ut finns även på de andra diskarna, så Drobo börjar direkt omfördela informationen, ifall en disk till skulle dras ut eller gå sönder.

Processen tar ett par timmar, men sker helt i bakgrunden och du kan använda Drobon fullt ut under tiden. Inte en enda fil försvinner, allt som händer är att lagringsutrymmet minskar.



Hemligt filsystem
Drobo formateras som HFS+ eller FAT32, det senare formatet gör att du även kan koppla den till en pc. Formateringen är dock på låtsas, och säger egentligen bara till Drobon vilket filsystem den ska kommunicera utåt. Diskarna inuti formateras nämligen automatiskt med Drobos egna, hemliga filsystem av dess inbyggda operativsystem. Det här kan bli ett problem om flera diskar går sönder samtidigt och data måste rekonstrueras på ett speciellt labb, men Drobos svenska importör lovar att man snart ska ha verktyg för detta. Å andra sidan: risken för att flera hårddiskar kraschar samtidigt får ses som väldigt liten. Och kraschar en enda är det som sagt bara att dra ut den och peta in en ny utan att en enda fil påverkats.

Drobos sätt att hantera data gör naturligtvis att du inte kan använda den totala hårddiskytan som lagringsutrymme; ett visst överlapp behövs till säkerhetskopieringen. Fyra stycken 500 megabytediskar ger dig till exempel »bara« ungefär 1,4 terabyte att leka med, resterande utrymme används för backup. Fördelen är att du aldrig mer behöver tänka på säkerhetskopiering, och utan vidare kan använda Drobon som primärlagring. Tänk dock på att Drobon aldrig kan skydda dig mot brand, stöld och så vidare, så det kan fortfarande vara en god idé att lagra dina filer på ett annat ställe också...

Drobo är helt automatisk, du ansluter den till datorn, stoppar in de hårddiskar du vill ha (och här kan du blanda precis vilka hastigheter och storlekar du vill) och glömmer bort den.
Maxstorleken för en usb-ansluten skiva är 2 terabyte, men om du har matat in diskar som ger dig mer utrymme än så delar Drobo automatiskt upp sig i två volymer som kommer upp bredvid varandra på skrivbordet. Smart! Något mindre smart är att varje volym presenteras i OS X som »2 TB«, även om du bara har en bråkdel till ditt förfogande. Tillverkaren menar att det är med flit, men vi misstänker att det är en efterkonstruktion. Reellt lagringsutrymme hade varit att föredra.

Nu får man i stället titta på de dioder som lyser upp på Drobons front, där varje blå lampa motsvarar tio procent av utrymmet. När du börjar närma dig full kapacitet tänds också en orange lampa bredvid den hårddisk som är minst, som Drobo föreslår att du byter ut mot en större. För dig som vill ha maximal kontroll skickas programmet Drobo Dashboard med, där du kan övervaka Drobon på alla sätt. Detta är dock något du egentligen aldrig behöver göra, om du inte vill förstås.

MacWorlds köpråd
Drobo är den smartaste externa lagringslösningen vi provat, utan egentlig konkurrens. Den är snygg, tyst, snabb, flexibel och hur enkel som helst att använda. Den enda stora nackdelen är priset: med ungefär 1 terabyte lagring landar du på över sju tusen kronor. Det är väldigt saftigt, med tanke på att samma kapacitet i form av två externa 500 GB-diskar kostar cirka fem tusen mindre. Drobo ger dig visserligen flera extrafinesser, men du måste själv avgöra om det är värt pengarna.


Därför är Drobo smartare:

• Kräver ingen som helst mjukvara.
  
• Helt automatiska inställningar.
  
• Defragmenterar automatiskt hårddiskarna för optimal funktion.
  
• Dina data är alltid skyddade mot en hårddiskkrasch.
  
• Berättar själv när en hårddisk bör bytas ut.
  
• Olika hårddiskstorlekar och -hastigheter kan blandas hej vilt.
  
• Hårddiskar kan tillsättas eller tas bort under drift.
  
• Nya hårddiskar behöver aldrig formateras.
  
• Kan användas för primärlagring.

FAKTA | DROBO
Funktion: Extern multihårddisk.
Tillverkare: Data Robotics.
Pris: 5 295 kr, utan hårddiskar.
Systemkrav: OS X 10.4, usb 2.0. En eller flera s-atadiskar.

Smartaste externa hårddisken vi hittills sett.
Fasansfullt dyr. Saknar firewire.